Att anlägga en cykelstig
Då jag sedan ganska länge resultatmässig passerat bäst-före-datum i mitt idrottsutövande är det andra värden som spelar roll men det gör också att det är mycket som blir mycket lättare. Jag fokuserar på upplevelser oavsett om jag tävlar eller tränar, jag prioriterar att träna framför att transportera mig till träning, jag väljer att hellre träna själv än att vänta på andra, jag tar alla tillfällen till träning, detta summerar till att all träning som blir av är för mig optimal träning. För något år sedan så insåg jag att jag behövde tillgång till mer stigar i anslutning till hemma. Framförallt var det en konsekvens av att jag började cykla mer MTB och då kommer man helt enkelt längre och dessutom är det många i ordinarie motionsspår som blir väldigt irriterade av cyklister. Dessutom är ärligt talat motionsspår hopplöst tråkiga att cykla. Så jag började helt enkelt fixa till ett par stigar och anlägga ett par km extra. Jag (tillsammans med sonen) gör egentligen ingenting för att anlägga utan jag vimplar lite grann och rensar från en del bös. Efter ett tag har fler upptäckt stråken och en lite stig har bildats. Tyvärr bryr sig inte naturen om denna stig utan av och till blåser det ner träd rätt över stigen. Pga rehab så har jag inte varit så aktiv på stigen och nu var det hög tid att ut och röja lite. På ett ställe fick det bli en liten ny sträckning men i det stora hela gick det att rensa.
Som jag nämnde i ett annat inlägg så hade en av mina favoritstigar helt enkelt ätits upp av ett kalhygge. På samma fredageftermiddag tog jag tjuren vid hornen och började leta rätt på något som kan uppfattas som en ny stig till andra sidan där ett favoritavsnitt väntar. Det är lite roligt att man skaffar sig korta snuttar (vanligen mindre än 200m) lite här och där under de närmare 3 milen stig jag har i min omgivning. Det är ett ganska mödosamt arbete att rensa hyggesbråte och samtidigt få det att se ut som något som fler faktiskt tror är en stig. Provet kommer idag när min fru ska ut och springa i skogarna.
Tyvärr tog tiden slut så jag hann bara lägga ut starten till ett anslutande avsnitt som jag är säker på leder fram till skogsmaskinernas autobahn på andra sidan hygget. Jag håller tummarna för att det ganska snart går att använda dessa och att det kanske tom blir lite rolig cykling i dalarna som skapades.
Tid i skogen är kul! Det är frihet!