I min strävan att skaffa mig en mer hållbar och robust strategi på börsen så har jag bla växlat in lite Volvo i portföljen. Jag har av tekniskt intresse följt Volvo och dess konkurrent Scania under en längre tid, men det har aldrig blivit så att det blivit ett ekonomiskt intresse av det. Jag medger att extrautdelningen (5 extra kronor) för 2018 i slutändan gjorde att jag pytsade in några kronor. Men då det allmänna rådet är att man inte bara ska ta ett investeringsbeslut baserat på just direktavkastningen så har jag gjort ett litet försök att grunda beslutet.

För mig är det viktigt att jag förstår affären och hur de vill tjäna pengar, jag vill också förstå hur konkurrenssituationen ser ut tillsammans givetvis med marknadspositionen. Många gånger vill jag också ha en känsla för utvecklingspotentialen. Givetvis försöker jag analysera den ekonomiska situationen, men jag erkänner att det inte är min hemmabana utan jag förlitar mig till en relativt stor del på hur andra (som jag skaffat mig ett visst förtroende för) sammanfattar läget.

Jag inleder från ett konkurrensperspektiv. Jag tror att konkurrensen med Scania är det bästa som finns. Som svenska tyckte jag det var löjligt taskigt av “EU’s konkurrensverk” att lägga sig i när två små svenska företag ville slå sina påsar ihop. Konstruktivt hade de naturligtvis rätt, Volvo och Scania ihop hade på kort sikt nästan skaffat sig en monopolställning inom en del segment. Just nu ser jag det med lite andra ögon. Det känns mer som det var en räddning för båda företagen. Den till synes sunda konkurrens som finns bidrar till en teknisk kapplöpning som de andra helt enkelt har svårt att matcha. För Volvos del har man på senare år också sett till att liera sig med en del starka varumärken på marknader som annars kan vara svåra att komma åt. Jag tänker på exempelvis Mack i USA och Renault i Frankrike samt Dongfeng Trucks och UD Trucks i Kina respektive Japan.

Det leder oss över till teknik, för det är egentligen det som Volvo i slutändan ska tjäna pengar på och det som gör att man fortsätter att expandera. Volvo har sedan ganska länge satsat stenhårt på en övergång från plåtbockning till elektronik och programvara. De ligger därmed också långt framme på aktiva stödsystem och kontinuerlig optimering av fordonen. Men de ligger också väldigt långt framme inom det segment som jag och många med mig tror kommer att nästan revolutionera samhället, nämligen autonoma transportfordon. Jag lämnar alla intressanta frågeställningar kring det område till ett eller flera senare inlägg. Till detta kommer också att Volvo tydligen skaffat sig ett bra läge inom elektriskt drivning på tunga fordon.

Så till de ekonomiska siffrorna. Jag har bläddrat igenom presentationen från årsbokslutet men inte läst själva årsrapporten. Pss som jag helst undviker att rabbla en massa km-tider, vikter och reps när jag pratar idrott så undviker jag en massa ebit, soliditet och kassaflödestal. Jag försöker istället redogöra för min tolkning. På det hela taget är det naturligtvis så att 2018 varit ett väldigt bra år, annars hade man inte gjort en extrautdelning. Det som imponerar är att samtliga områden (både affärsområden och geografiskt) bidrar positivt, inte jättemycket men ändå. Det pekar på bra stabilitet och balans. Givetvis oroar Trucks i asien lite grann, men generellt pekar målsättningarna fortsatt uppåt. På det hela summerar målsättning, marknadsposition och innovation det till att jag långsiktigt tror på Volvo.

En sak som jag glömde att prata om i samband med utdelningsfunderingar, så kan jag konstatera att det är vanligt att kursen åker upp in mot utdelningsdatumet (eg det datum som infinner sig ca en vecka innan) och sedan faller motsvarande utdelningen på själva utdelningsdatumet. Bra bolag tenderar dock att återhämta kursen efter tid. För Volvo är brytdatum den 4 april så vill man ta del av de 10kr per aktie behöver man ha handlat senast den 3:e. Sedan kommer pengarna till kontot den 10 april.

För er som varit lite oroliga för min cliff hanger igår, kring om min fru verkligen skulle hitta stigen. Hon hittade stigen och hon hittade hem. Jag hade tydligen lyckats så bra att det knappt såg ut som om någon gjort något!