Påsk innebär i familj Frihetskraft en möjlighet till mycket fysisk aktivitet och denna ser inte ut att bli något undantag. Långfredagen inleddes med 2h styrketräning och badminton tillsammans med den yngste medlemmen. Iofs blev det mer innebandy än styrketräning för junioren men å andra sidan finns det nästan ingen hejd på vad man kan komma på för varianter av badminton när man är 11 år. Några enkla kan jag också komma på, spela med vänster hand och försöka träffa kortsidan av ramen. Jag har också föreslagit nätspel, dvs endast innanför servelinjen. Men sedan blir det fort seriöst och om du frågar spelpartnern ganska tråkigt. Istället erbjuder vi spel med snurr (jag var helt chanslös), innebandyfattning, bordtennisgrepp, tvärtom (dvs spela med greppet), bakom ryggen, … Ohämmat roligt!

Efter lunch cyklade vi till fotbollsplanen och lekte i dryga timmen. Sedan var jag rätt sliten men fortsatte med några ganska långa sessioner på studsmattan.

Påskafton stod det långpass på schemat för min bättre hälft. Lilleman och jag fick erbjudande om att följa med på löpningen fast på MTB. Ungefär 25km i Olstorp stod på programmet. Det är en fantastisk fin MTB-slinga som jag av någon anledning sprungit fler gånger än jag cyklat. Det är en blandning av ganska tekniska avsnitt, en del tuffare backar (men inte så långa) och enklare snabba grusvägar. En god variation helt enkelt. Vi hade lite svårt att hålla ihop sällskapet efter en nödvändig energipåfyllningspaus för junior. Efter dryga hälften kom vi äntligen ikapp den kämpande frun. Vi växlade lite ord och distanssällskapade lite under några km. Efter lite mindre olyckor var vi på väg in på en riktigt flowig del av stigen, äntligen full fart så skulle vi vara ikapp igen. Flopp så blev det stopp för mig. Jag vet inte vad som hände med det blev iallafall total bakväxelsallad.

Det händer av och till att man får in en gren eller något men det var det inte idag. Kanske var det en sten som följde med runt och fastnade. Liten fick bli stor och cykla ikapp mamma med bilnyckeln. Jag försökte fixa en enväxlad cykel genom att korta kedjan. Med nödvändiga verktyg en utan tillräcklig kunskap var det bara att ge upp och sänka sadeln och köra sparkcykel nedför och gå uppför.

Väl hemma kommer frågan kring reparation. Cykeln är från 2014, men jag är fortfarande supernöjd med den. Den är i praktiken bättre än vad jag är. Jag vet att det är många som har problem med Brain-systemet, men det har funkat klanderfritt. Jag fortsätter på beslutet att inte lägga ut massor av pengar på en ny, men att laga växelsallad är inte heller gratis. Det är dessutom dags för byte av resten av drivlinan så helt plötsligt kostar bara delarna kring 2ksek. Jag kan säkert göra renoveringen själv men frågan är om tiden och orken finns. Men det är egentligen inte där som det största motståndet finns. Cykelbranschen kan idag inte stava till något som heter standard, allt är special. Eller som en tidigare jobbarkompis uttryckte det: “Standarder är bra, alla borde ha en”. Sedan finns ju självklart frågan om någon mer gått sönder som kräver specialverktyg.

Jag tar med mig från dagen lite pengafunderingar och en fantastisk dag med delar av familjen och dessutom shortspremiär. Shortspremiär är något alldeles speciellt, det är som att kliva in i en ny era. Ut med det gamla och in med det nya.

Till sist är det med ett stort mått av stolthet som jag också kan presentera det första gästblogginlägget, en racereport från förra helgens Omberg runt!