Jag tänker inte recensera eller kommentera företeelsen speciellt djupt, därtill var mitt deltagande alldeles för kort och perifert. Den korta bakgrunden är att några entusiaster i juni 1970 anordnade en festival på Mantorp Park (motorstadion) med en extremt ambitiös målbild, att locka inte mindre än 300 000 åskådare. Men, man ska i åtanke att det var i kölvattnet av Woodstock. Det har kallats det största fiaskot i den svenska pophistorien, det dök upp 3000. Nu 49 år senare var det dags för ett gäng nya entusiaster! Deras målsättning var mycket blygsammare, att nå upp till fiaskosifforna på 3000, eller rättare sagt det var det maximalt tillåtna antalet. Istället för Mantorp Park hölls festivalen på innergården till Sjögesta Motell (som är en egen historisk upplevelse).

Så om det inte är som festivalfestare jag reflekterar, vad är det som?  Vi kan kanske kalla det betald volontär. Någon i innebandyföreningen som jag är tränare i kände någon i arrangörsstaben och lyckades få till en överenskommelse där vi får en timpenning för alla som kommer och hjälper till. Inga jättsummor men ändå mycket välkommet. Med tanke på hur många som gnäller över försäljningsinsatser, funktionärsinsatser eller extrakostnader i samband med läger eller turneringar så är det det väldigt märkligt hur få som ställer upp. Den ena bortförklaringen är ärligt talat sämre än den andra. Det är som att man inte vill förstå att ideella föreningar drivs av att väldigt många är med och ställer upp. Förvisso lämnar informationsflödet en del övrigt att önska, men de var ute i väldigt god tid och det lämnades ganska öppet för egna önskemål. Ett redan ganska lågt deltagarantal sjönk ytterligare när det visade sig att man av säkerhetsskäl inte kunde tillåta barn att vara med och hjälpa till. Varför är det så här? En orsak (inte den enda) är att vi har en samhällsinställning att det är att betrakta som ett tråkigt tvång att ställa upp och göra saker “gratis” (dvs utan egen direkt vinning). Det är klart att den blir självuppfyllande trist med en sådan inställning. 

Låt mig beskriva hur det var under de 6h jag tillbringade som funktionär på Festival of the Midnight Sun. Den fundering på varför vi skulle vara där 2h innan öppning och 2 1/2h innan första bandet skulle dra sitt första ackord, försvann snabbt. Det fanns en miljon saker som skulle fixas. Det är så otroligt häftigt att komma till en sådan situation. Det var både kaos men ändå någon form av koll. Den handfull personer som höll i det hela kunde hela tiden ta beslut och få det viktigaste gjort först. Sakta men säkert kommer saker och ting på plats. Till slut tar jag en plats som jag tror att en av arrangörerna tänkt sig ha men helt enkelt inte hinner med. Jag står ute vid vägen och dirigerar artister, besökare och bussar till rätt ställen. Det är fantastiskt roligt att hälsa positiva glada människor välkomna och försöka lösa deras problem att komma rätt. Det blir ett antal underhållande situationer som vi tillsammans löser med lite kreativitet. Inte ens när det saknas handikapparkering blir det några sura miner. Vi löser det! 

De funktionärer som står vid insläppet får den föga tacksamma uppgiften att be de glada besökarna med kassarna fulla av öl att antingen hälla ut ölen eller vänta utanför. De gör det så bra att det bildas en del spontanfester utanför, utan sura miner. 

Efter lunch byter jag och försöker slussa in artister på området och få dem att återvända ut när de lastat av. Med tanke på alla skratt så går det bra! En mycket underhållande dag! Min tränarkompis tyckte att det var så kul att han snabbt tog ett extrapass på kvällen. 

Ta chansen och gör roliga saker tillsammans i era ideella föreningar, det är så otroligt mycket roligare än att sälja bingolotter, kryddor, julkalendrar, toapapper, tandborstar, salami, restaurangchansen eller vad det nu må vara.