Jag antydde i Härdning startad att jag smygstartat nästa rehabfas (den sista). Nu har det gått 6 månader sedan jag fick en ny reservdel inopererad. Efter 4 år av den utförsbacke som höftartros kan leda till så var det helt enkelt dags. Jag hade gjort allt man kan i form av sjukgymnastik, nyponpulver och annat mer eller mindre effektivt. Till slut hjälpte ärligt talat inte ens smärtstillande. Smärtan de sista veckorna var inget jag kan rekommendera så tipset är att hålla sig ifrån artros, det är inget roligt.

Roligt är det dock att vakna upp ur narkosdvalan och förvisso ha ont men det är en helt annan typ av smärta. Det är en smärta som går att leva med och uthärda och en som dessutom klingar av med tiden. Lätta smärtstillande och is fungerar. Men det allra häftigaste är att från det sluttande planet mot undergång helt plötsligt syns positiva effekter, förbättringar istället för försämringar. Dagen efter operation inleds Fas 1. 3 ggr per dag kör man ett svintråkigt rehabpass endast baserat på löjliga övningar. Låter jag negativ? Inte alls, det var som en dröm. Jag blev bättre för varje dag och nästan varje pass. Det var inga som helst problem med motivationen. Efter 6 veckor inleddes Fas 2. Promenaderna fick brytas av med korta löpintervaller (eller vad man nu ska kalla att tassa 20 steg) och gymmet kallade med lite mer avancerade rörelser (fortfarande med egen vikt) och sätta sig på en träningscykel och mosa 94 watt i 5 minuter… Efter 3 månader hoppade jag bokstavligen in i Fas 3. Övningarna kompletterades med hopp och riktiga maskiner samt en del tuffare smidighetsövningar. Jag fick (i alla fall förlåtelse snarare än tillåtelse av sjukgymnasten) börja leka lite bollsporter såsom badminton, paddel, squash och innebandy. Det har också gått bra att köra telemark och längdåkning. Jag springer, men det går långsamt och inte speciellt långt. Därtill är känslan att det sliter lite för mycket fortfarande. Men så nu efter 6 månader kör jag alltså igång den sista fasen av min rehabplan. Det innebär att jag under de närmaste 12 månaderna sakta bygger upp tåligheten i kroppen för att tåla något som även min hjärna tycker är en utmaning. Vad det är har jag ingen aning om än, men jag vet hur mycket och vilket arbete som krävs för att komma dit.

Jag kommer ännu mer att hålla mig till Rune Larssons visdomsord, jag springer inte längre och hårdare än att jag tycker att det ska vara kul att köra i morgon igen. Nu vet jag hur kul jag tycker att det är så jag behöver också rationellt hålla mig till någon form av 10%-regel. För min del innebär det att inte öka veckodistans eller enskilda turer med mer än 10%. Jag har också lärt mig den hårda vägen att pulsa ner var tredje eller fjärde vecka. Nu är ju detta också en ekonomiblogg så ni är säkert flera som är införstådda i ränta-på-ränta-begreppet. Ni inser ju fort att den typen av ökning inte går att hålla speciellt länge utan att det blir smått obskyra distanser och då blir det ju fort skadligt. Det är en jätteutmaning att känna efter på rätt sätt och hitta rätt nivåer och viloinslag.

Att köra spin-of-hope känns mer och mer som den utmaning som mina vänner berättat för mig att det är, men som jag faktiskt inte haft förstånd att förstå. Men som sagt det är ett steg på vägen och det blir inte självklart enkelt att hitta rätt när det kommer till att känna efter. 12h är ganska långt även om det är en del paus mellan passen. Jag minns med visst välbehag förra året då smärtan försvann någonstans inne på timme 4-5 och sedan faktiskt höll sig borta nästan en vecka. Risken nu är att det blir precis tvärtom…

Jag har inga normala veckor men min ambition är att fortsätta gå till gymmet och köra en kombination av styrka och rörlighet minst 2ggr veckan á 90min. Till det kommer till en början ett löppass på ca en timme som jag hoppas kunna addera växla till 2x45min snart istället. Jag adderar 2-3 cykelpass på mellan 45min till 120min, och framåt sommaren lägga in något 3-4h-pass. När vattentemperaturen erbjuder utesimning byts ett eller två av cykel, styrka eller löpning mot utesimning. Som grädde på moset kommer en timmes bollsport. Det brukar summera till ungefär 8h. Det är då jag mår som allra bäst. Just bedriver jag ingen “tandborstträning”. Det är inte alls vad det låter som, det har inget med tandborstning att göra annat än att jag lägger in det i vardagen lika naturligt som att borsta tänderna. Oftast har det inneburit en kvart, 20 minuter styrka/smidighet hemma, med bollar, gummiband, trx-band och lite lätta vikter. Jag rekommenderar synsättet.