Härdning startad

Äntligen! Knappa halvåret sedan reservdelsbyte har jag påbörjat återhärdningen av kroppen och knoppen. Det kommer att vara en process som enligt min plan kommer att ta 12 månader. Planen är baserad på erfarenhet.

Det långsiktiga målet eller i alla fall förhoppningen är att kunna springa långt igen, hur långt låter jag vara osagt, men det är i alla fall mer än marathon. Löphärdningen har inte påbörjats än, det handlar fortfarande om rehab. Att cykla fungerar dock bra. Jag är dock stolt över att inte göra som jag gjort de senaste åren, dvs suttit på trainern under hela Vasaloppet (till damsegraren gått i mål) utan dela upp det i två intervaller och korta ner rätt radikalt. Så med gamla mått hade det knappt klassat in som långpass. Men nu handlar det om att flytta gränser igen. Uppvärmningen var 90min trainer i fredags, 20min traineruppvärming och 75min styrketräning lördag och sedan det som egentligen är härdningen. 110min + 90min på trainern för att följa delar av Vasaloppet och 5-milen.

Härdning är den träning som går ut på att få kroppen att tåla mer träning. För mig sker det lågintensivt och under lång tid. Primärt är det muskler och framförallt leder som behöver härdningen, men för cykeln är det också röven, händerna och nacken som behöver rejäl tillvänjning. Självklart behöver också huvudet eller pannbenet härdningen. Helgens pass visar tack och lov att pannbenet inte tappat alltför mycket tjocklek, det var mentalt enkelt!

Egentligen tänkte jag börja om 2 veckor men då hinner jag inte till Spin of hope. Jag hoppas fixa en cykel själv även i år. Det blir den utmaning det faktiskt inte riktigt har varit.

Hur paradoxalt det än kan låta så är det svåraste med härdningen att ta rejält med tid på sig och inte gå för fort och hårt fram.