Kanske är jag något över snittet om man mäter envishet. Med rätt beslutsamhet så är det inte så svårt att bara göra och genomföra. När jag är igång så är det sällan något problem att komma ut och springa eller cykla. Det gäller i princip oavsett väder eller hur trött eller sliten jag är. Kort sagt det kostar ingen energi att göra jobbet. Ändå finns det aktiviteter som alltid blir motiga nästan oavsett hur enkla de ter sig och hur motiverat jag är.

Det vanligaste och tydligaste exemplet som jag tror att många kan relatera till är rehabträning. Ni känner nog till den där när man ska göra ett antal lätta övningar helst 2-3ggr per dag. Man blir varken svettig eller trött. Resultaten kommer så långsamt att man knappt märker av dom. Dessutom kommer man ofta till ett läge någonstans längs vägen när  det akuta läget med smärta eller rörelsebegränsningar släpper taget. Konstruktivt vet jag att det bästa är att göra som sjukgymnasten säger och fortsätta men det är något som gör att det är så lätt att hitta ursäkter.

Just nu har jag återigen tagit tag i något som jag sedan barnsben tyckt varit skoj, men som av olika anledningar inte riktigt blivit av. Jag har grävt upp ett par land, rensat och satt potatis och sått en del godsaker. Problemet när man vänt på ett igenvuxet land är att ogräset har försprång till att titta upp ur jorden. Det kräver alltså frekvent rensning, kanske 5-10min per dag. Rensa ogräs är inte det roligaste jag vet. Så det blir lätt uppskjutet till nästa dag. Efter några för många nästa dagar så behöver man inte vara trädgårdsfantast för att inse vad som hänt. Man behöver heller inte vara någon extremt begåvad beteendevetare för att inse hur kul jag tycker att det är att försöka särskilja en cm morotsblast från fem cm ogräskompott. Så var den sommarens skörd förstörd.

Jag misstänker att det finns drag av det som Fri2032 reflekterar över i ett tänkvärt inlägg. Man kanske kan koppla fliten till välmåendet. Nu handlar det om disken och den blir ju gjord för eller senare.

På senare år med flera misslyckanden och faktiskt ett antal lyckanden har jag kommit fram till tandborstmetoden som ett koncept eller förhållningssätt som fungerar för mig.

Jag vet inte hur många som genuint njuter av att borsta tänderna och så gjort sedan unga år? För mig är det något som man bara gör, utan att ställa några frågor eller lägger in speciellt mycket känslor eller värderingar i. Det ingår helt enkelt i morgon- och kvällsrutinen för de allra flesta av oss(undantag förekommer säkert).

Det är precis det som är tricket. Hitta en rutin och sluta tänk, bara gör. Gå upp en kvart tidigare på morgonen och in med det som ska göras. Precis efter frukost, precis före tandborstningen, precis innan den nystrukna skjortan dras på (gäller inte mig) eller när det nu passar. Sedan bara gör, tänk inte, bara gör!

Inte så lätt som det låter men försök vettja! Nu ska jag ut och fixa odlingarna, för det ligger ju före eller efter bloggandet:)

PS Ibland är det lätt att vara förälder! Junior kom hem efter utehandbollsträning i +8 grader och regn. Sprudlade skitig och glad. Efter dusch och mat så frågar han hur han ska göra rent de mer än lovligt leriga fotbollsskorna. 5minuter senare står skorna rena och fina med tidningspapper istoppade! DS