Jag tycker att det är lite roligt att vrida och vända på ord och låta tankarna smaka på varianterna. Flytten av “o”-et i rubriken är ju inte något revolutionerande, men faktum är att skillnaden i hur man väljer att betrakta ett problem kan ge en monumental skillnad. Jag skulle vilja påstå att skillnaden tom är större än att se på ett halvfullt glas som halvtomt eller just halvfullt. 

Min vardag består till stora delar av problemlösning antingen för mig själv eller ännu vanligare att motivera mina medarbetare att hitta vägar fram. Jag är av naturen ganska kritisk av mig. Jag har fått höra att jag är negativ, men de allra flesta gångerna handlar det om att jag vill belysa problem och möjligheterna från flera håll. Av de två alternativen i rubriken är jag alltså egentligen ingendera utan snarare attackerar jag med inställningen att det omöjligen är omöjligt. Jag antar att det är en egenskap som jag har nytta av när vi pratar ultrauthållighet, men i arbetssammanhang kan jag ibland hamna i läget att jag har svårt att släppa och gå vidare. Jag har lätt att jobba med personer som hoppar på och konstaterar att, ja visst det finns en möjlighet att det faktiskt är omöjligt (eller i alla fall ej ekonomiskt försvarbart), mest troligt så går det att med hårt arbete hitta en lösning. Många gånger så sprudlar det av glädje och energi. De brukar helt enkelt smitta av sig. De som förhoppningsvis blir smittade och övervinner sitt ofta halvknackiga självförtroende är de som ser att det möjligen är möjligt att hitta en lösning. Om det inte finns någon som kan stå för energi och styrka så riskerar denna person att drabbas av den som ägnar all sin kreativa kraft till att komma fram till varför problemet är omöjligen möjligt. Jag har otroligt svårt att hantera den personligheten. En del är bara så fruktansvärt negativa och trista att ha att göra med, dom försöker jag in i det längsta att undvika. Sedan finns det de som tar mycket energi från mig då det bästa sättet att få de att vända är att vara ännu mer negativa och konstatera att problemet förmodligen är omöjligt och framförallt att personen i fråga inte kommer att lösa det. Det är helt enkelt mot min natur att inte tro på en en person.  

I min nuvarande roll spelar jag rollen att se på vardagen som möjligen omöjlig! Nu kör vi!