Det här med lyx är naturligtvis i allra högsta grad individuellt och kanske i viss mån situationsberoende. Jag har nästan alltid kopplat ihop lyx med rikedom och mycket pengar inblandat. Jag värdesätter idag mer och mer andra situationer, händelser och aktiviteter än de som kostar mycket pengar och framförallt kanske imponerar på omgivningen. Framförallt värdesätter jag mindre och mindre prylar som kostar mycket pengar. Jag är tillfreds med den MTB jag har, jag inser att 30-50-70tusen inte kommer att göra mina cykelturer roligare. För mig är det lyx att kunna ge mig ut i skogen nära hemma på stigar som jag varit med att anlägga. För mig är det lyx att av och till få sällskap av någon i familjen eller någon kompis. För mig är det lyx att cykla mig trött. För mig är det inte lyx att kunna köra 3minuter snabbare.  

För mig är det lyx att äga min egen tid och kunna bestämma vad jag vill göra när med det personer som jag tycker om. Lyx är att kunna vara spontan och inte vara 100% uppbokad.

Så för mig är det självklara svaret därmed att lyx inte har speciellt mycket med pengar att göra och att rikedom kan mätas på så mycket fler sätt än bara genom att räkna pengar på banken.

Det blev mycket kring hur jag ser på lyx just nu. Men anledningen till inlägget är snarare en liten spaning. Många anser att digitalisering (eller tekniska automation) är en megatrend. Jag håller med och jag tror att vi bara sett början än. Vi kommer att se mängder av yrken försvinna eller i alla fall marginaliseras. Men i bakvattnet på det kommer det också att uppstå en del nya lyxsegment, tror jag. Vi ser redan idag att fler och fler restauranger lite lekfullt mha av appar låter gästerna sköta det mesta av arbetet, exv Pinchos. Jag känner mig kanske lite gammaldags men ska jag vara ärlig så känns det inte speciellt lyxigt. Visst förekommer det att jag går till matställen mest för att få i mig mat, men oftast är det ett sätt att under lugna och avslappnade former hinna prata med nära och kära. Då är en personlig service en riktig lyx som kanske tom är viktigare än det som serveras.

Jag kommer ihåg första gången som jag satt i en massagefåtölj och efteråt inte kände något av det välbehag som massage brukar ge. Det är säkert så att vi kan bygga robotar som kan knåda muskler på ett minst lika effektivt sätt som en människa, men min gissning är att massage med mänsklig kontakt, både fysisk och mental, kommer att vara en lyxprodukt i framtiden.

Jag tror att fysiska butiker mer och mer kommer att bli en lyxtjänst som vi är beredda att betala för.  

Och då är vi tillbaka till att lyx ändå till viss mån är beroende av pengar! Men tänkt om det är så att vardagslyxen som inte behöver kosta extra kanske är viktigare för den personliga lyckan och välbefinnandet än guldkanten i tillvaron. Har man sedan vett och förstånd att uppskatta vardagslyxen så har man säkert vett och förstånd att verkligen toknjuta för sin egen skull när det blir festlyx.