Ja, det är ett fantastiskt ställe att vara på. Nej, det är inte billigt. Det är den korta sammanfattningen. Jag ska i ett par tre inlägg försöka sortera ut under vilka förutsättningar man ändå kan uppfatta det som värt pengarna.  

En grundförutsättning, tror jag, är att man tycker om fysisk aktivitet, kanske med något äventyrligt anslag. Man behöver också tycka om att vara utomhus. Är du fortfarande med? Då ska jag berätta mer om vad som finns sommartid. Området är egentligen uppbyggt runt en skidanläggning så det finns naturligtvis ett berg med omkring 100hm från botten till toppen. Från en av nedfarterna får man lite Åre-känsla när man spanar ut över skogarna och framförallt den fina sjön som breder ut sig vid foten av berget. 

Vid sidan om skidåkning så är Isaberg mest känt för sin fina MTB-anläggning. Det finns massor av valmöjligheter för såväl nybörjare som avancerade åkare. För de yngsta och de allra mest obekväma nybörjarna finns det det en kort slinga grusbelagd stig som erbjuder möjligheter att köra förbi alla svårigheter och sakta bli lite tuffare. När man är redo för nästa steg kan man antingen ge sig in i parken och testa på två pumptracks eller ge sig under vägen för en väldigt tillrättalagt bred knappa 2km grusstig (grön) i skogen. Många varv har det blivit på dessa stigar. I en MTB-utveckling är det enkelt och rättframt hit. Sedan blir det lite stökigare. Det finns ett antal superfina blåa (lätta) stigar, men gemensamt för dessa är att de antingen är ganska långa, har avsnitt som är bökiga (rotiga/steniga) eller har många höjdmeter. Låt er inte avskräckas, se bara till att ha tid, tålamod och någon form av muta med. Ett bra sätt att träna inför dessa banor är att köra den som går runt arenaområdet och prova på lite olika spårval och hinder. Den är kort men krävande, men det bästa är att man kan testa många gånger och bygga kunskap och självförtroende. 

Sedan finns det en handfull röda (medelsvåra) leder både erbjuder trevliga utmaningar men också något som för tankarna till ångest. Jag har provat några avsnitt där nära-döden-upplevelsen blev så stark att det blev läskigt att leda cykeln ner. Men det säger nog mer om mig än banorna:) Nästa gång ska jag ge mig på serpentinerna rakt upp för berget. De svarta har jag lämnat utan närmare betraktelse. Det som slår mig är att det mig veterligen inte finns någon utpräglad downhill-bana. Trots att liftsystemet finns där och backarna rimligen borde gå att använda till något hårigt så är man mer hänvisad till den egna styrkan och de nästan naturliga stigarna. I år har många stigar fått nya markeringar som fungerar alldeles ypperligt. Det är väldigt lätt att hitta runt. Själva ledkartan kunde vara lite bättre och ffa finnas inlagd i en zoombar karta.

Det finns mängder av cyklar till uthyrning, men under högsäsong kan det vara en bra idé att boka innan. Det är bra välvårdade cyklar. Sedan kan jag ha invändningar mot prisbilden som är lite magstark, över 400 för en framdämpad per dag för en vuxen, men då ingår hjälm och arenapass (kostar upp till 90kr). Vid uthyrningen finns det tillgång till en effektiv cykeltvätt, iofs med kallvatten men det får man väl anse vara standard. 

Jag kan tänka mig att åka till Isaberg bara för att köra MTB. Det finns dock så oändligt mycket mer att göra, men mer om det i morgon!