Ofta fladdrar bara åren förbi och jag lägger inte så mycket uppmärksamhet på förändringar i samband med årsdagar. Undantagen har varit småbarnsåren och möjligen ett och annat annat. Men i dagarna är det ytterligare ett undantag. Jag firar inombords att det var ett år sedan jag bytte höftled. Jag följer fortfarande min egen rehabplan på 18månader innan jag tror att jag slutligen kan bedöma hur bra jag kommer att bli. Konstruktivt är jag med på vad min sjukgymnast berättar för mig, men känslomässigt är det fortfarande lite annorlunda. Han berättar att om jag varit en vanlig patient så hade ha släppt mig för ett tag sedan. Och hårddraget så kanske allmännyttan tycker att det räcker nu. Jag klarar av att leva ett normalt liv. Det är bara det att jag inte nöjer med ett “normalt” liv. Jag är supernöjd med att kunna spela allehanda bollsporter med mina barn, så långt är det inget konstigt. Jag tycker att det är superroligt att springa Parkrun (5km) en gång i veckan och kanske träna ytterligare 5-10km i veckan. Men det ger mig inte den mentala kicken jag får av ultrautmaningar. Tack vare rehaben har jag hittat glädje i att köra i gymmet ett par gånger i veckan. Och jag är jättenöjd med att simma lite av och till. Tack vare cykling (exkl pendling) så ligger jag på 8-10h träning i veckan och har kört en 24h MTB och har en del utmaningar på lut. Ja, jag är överlycklig och blir det inte bättre än så här så kommer jag ändå att fortsätta att vara nöjd. Det är så otroligt skönt att vara smärtfri i vardagen och kunna göra en massa fritidsaktiviteter utan att lida. 

Men jag vill mer! I helgen ska jag springa ett Backyard Ultra (tillsammans med fru) men till skillnad från många andra deltagare så har jag inga förhoppningar om att nå ultradistans, det är snarare så att jag jobbar hårt på att få huvudet att på riktigt acceptera det beslut jag tagit. Jag ska springa max 4 varv (á 6,7km) på 4h. Jag drömmer om att kunna sätta ett “normalt” mål, för mig någonstans mellan 24 och 32h. Jag vet att det inte är realistiskt idag, men jag vet också att huvudet kan spela mig ett spratt. Huvudet är kapabelt att springa mig trasig. Men det priset tänker jag inte betala i helgen. Jag har bestämt mig! Max 4 varv!