En del av ultrauthållighetsutövandet som jag är väldigt förtjust i är att komma till start och känna att jag gjort hemläxan, och då handlar det inte bara om träningen, utan andra “enkla” saker nutrition och utrustning. Just denna gång är det ganska starka cykellysen som ska fungera under lång tid som bjuder på en del utmaning. Jag har cyklat en del i mörker, men det har varit på tekniskt lättare stigar. Då är inte kraven lika höga. Nu är det lite stökigare, det är ju tom så att jag kört inte bara en utan två provturer för att konstatera att det ligger inom min tekniska ram. Men det bygger naturligtvis på att man har alla sinnen skärpta. Det innebär att det är viss skillnad på att köra en timme mitt på dagen när man är pigg och utvilad och hur det blir klockan 4 på morgonen när det är becksvart och kroppen och knoppen förhoppningsvis varit igång i 16h. Då behövs allt ljus man kan få tag på för att hjälpa ögonen. Jag har sedan tidigare ganska bra lampor som jag kan montera på styret och jag uppmärksammade mig på försommaren behovet av hjälmlampa. Till styrlampan har jag dubbla batterier så med lite konservativ hantering och kontinuerlig uppladdning så borde de fungera. Till min ordinarie hjälmlampa har jag bara ett dåligt batteri. Till det har jag inte varit 100% nöjd med det totala ljuset. Tur då att jag är begåvad med en smart fru som undrade om jag inte kunde använda den pannlampa som jag gav henne i julklapp. Smart idé.

Nu är det tyvärr (i just det här fallet) så att vi i Sverige har väldigt ljusa och korta nätter. Så det är inte självklart enkelt att testa just mörkerkörning under denna tid. Det blir inte helt mörkt förrän 22 och vill man köra några timmar påverkar det nattsömnen:) 

Nåväl, det första passet gick väldigt bra, men då körde jag i lite enklare terräng, mest för att kolla om alla fästen fungerade som tänkt. Det jag lärde mig var behovet av att kunna banan, dvs lägg möda på att ytterligare memorera de första ljusa varven. 

I går var det dags för den stökigare turen. Inledningsvis gick det också bra. Jag inser att det blir lite “halkigare” när man inte exakt vet var man ska sätta hjulen utan åker lite mer på sidan av stenar och rötter. Efter ett tag riktar sig styrlyktan lite för mycket uppåt, jag vinklar ner, den åker upp, jag vinklar ner och så dansar vi ett tag. Snart verkar strålkastaren vilja ha övertaget och vinklas så mycket uppåt att den inte bara lyser upp himlen snarare än stigen (som nu är allt annat än jämn) utan dessutom bländar mig. Jättedålig kombo! Jag tar i och placerar lampan på ett bra sätt, tror jag. Men förvånande nog är skenet fortfarande lite för dåligt. Jag stannar och konstaterar att styrlyset slutat att fungerar och vill inte hoppa igång. Ridå! Jag har monterat elkabeln mellan lampa och batteri lite för tight och när det hoppat och farit på den tekniska stigen så sträcktes den. När jag så började justera så slutade det med att infästningen helt enkelt gått sönder. Det positiva var att det visade sig fungera med hjälmlampan på full effekt. Så testturen slutade både bra och dåligt. Jag vet att hjälmlampan är grym och jag vet att jag behöver vara noggrannare vid monteringen av styrlampan. Jag är också övertygad om att kombinationen av lampor räcker.