Vi har packat ihop både det ena och det andra för alla eventualiteter. Vi har en plan för att sova hos tävlingsledningen (de är ju ändå ute på Nidingen), på vandrarhem i Huskvarna, tält i Trosa samt om det blir sent i en vänligt utlånad övernattningslägenhet i Stockholm. Vi har också med oss prylar för cykelservice och för att själva kunna simma eller springa en tur eller två. 

Vi sladdar in på det sköna Gottskärs hotell strax efter det att inskrivningen öppnat. Vi får snart på oss ett par gula funktionärströjor. Tur att de är bekväma för de kommer att sitta på de närmaste 3 och ett halva dygnet. 

Det är lite palaver kring vilken bil som ska vilka grejer. Jonas är redan på plats. Då han kommer att köra osupportat så kommer Ann-Mari att ratta Jonas bil tillbaka till Stockholm, det kommer att visa sig att det är en bra räddningsplanka för logistiken. Jonas är rutinerad och har endast packat minimalt, men allt är fördelat i uppmärkta lådor. Jag får tydliga instruktioner kring hur flaskorna ska fyllas upp och lite annat kring cykeln som vi efter ett tag lastar på våran bil. Vi börjar plocka runt lite men blir avbrutna när det börjar ramla in fler deltagare och vips så mixas det upp med kajakförare som behöver påbörja paddlingen ut till Nidingen. Oscar som dykt upp ser ut att vela lite. Ska han vara med kajakpaddlarna eller de andra aktiva? Jag anar att kajakpaddlarna innebär en trygghet.
Det tar en del tid men sedan har alla deltagare och supportar signerat startformulären och levererat telefonnummer. Det skojas lite om att alla är fysiskt friska men knappast med alla sinnen i fullt bruk. Det infinner sig fort en skön stämning som innehåller en blandning av spänd förväntan och beslutsamhet.
Lite pusslande med prylar så är det helt plötsligt dags för racegenomgång. Då det är Coronaanpassat så spelar fru och junior minigolf och jag lyssnar. Det märks att tävlingsledningen gjort detta förut. De följer en plan och informerar om de viktigaste delarna på resan. Det går helt enkelt inte att ta allt. Det är en uppsluppen stämning vars familjära karaktär tar ytterligare fart när Olle meddelar att Janne kommer till Trosa och kommer att massera samtliga deltagare efter målgång. Det verkar som om alla kommer att kunna navigera utan behov av att snitsla banan. Det är en skön förenkling för arrangörstruppen.  Efter en dryg timmes korvstoppning så är det dags för att äta innan avfärd till Nidingen. Det blir bråttom att sortera alla grejer, beställa mat, stuva in grejjer, äta mat, kolla så att alla grejjer är med, styra upp med lite logistik, är alla bilnycklar i rätt persons byxficka, osv. Helt plötsligt har allt ramlat på plats och det är dags för promenaden från hotellet till hamnen. Det är en promenad med lite annorlunda känslor. På något vis känns det som startskottet, men också som en form av Golgata-vandring. Det är lugnt och stilla, ingen tävlingshets. Men det går ändå att ta på spänningen. Men alla pratar om ditt och datt. Magin är igång!
Ribben packas, obligatoriskt foto tas, på med flytväst, ev ta farväl av kära eller support, äntra, vinka och le, vinka och le! Bland allt allvar sticker Mattias support ut och skojar om att de minsann ska tillbaka till hotellet och smutta på drinkar. Jag vet hur viktiga supportrarna är och jag hoppas verkligen att de skojar, men man kan aldrig vara riktigt säker.
Vi blir kvar några minuter, äter en jätteglass och åker sedan ut till ett magiskt ställe att övernatta på. Vi tar en kort kvällspromenad och kan blicka ut över Nidingen och simsträckan mot Malö. Vi är övertygade om att det kommer att bli en jobbig men väldigt rolig helg.