Japp, då har kanske någon bestämt sig och anmält sig till sitt första swimrun och insett att det är lite prylar som behövs. Jag kommer inte att gå från topp till tå utan precis tvärtom. Jag kommer att försöka tydliggöra vad som är viktigt/nödvändigt, vad som är bra och underlättar resan och vad som faktiskt är ren överkurs.

Varför börjar jag då vid tårna? Jo, om huvudet din viktigaste kroppsdel så är skorna din kanske viktigaste utrustning. Dom sitter som sagt på från start till mål. Det innebär att de måste ha en så låg blötvikt som möjligt. Det brukar innebära att de både måste kunna släppa ut vatten ganska fort och dessutom vara tillverkade i ett icke vattenabsorberande material. Då många lopp också går i natur och framförallt över hala stenhällar så är trailskor oftast bra. Det är många som använder orienteringsskor, men personligen finner jag dom ofta lite för tunna och stumma. Ha då i åtanke att jag med mina dryga 80kg inte är någon lättviktare. Under en period har det varit populärt att springa med dobbar/spikar men det är fler tävlingar som pga slitage förbjudit detta. Så långt är det ganska rättframt. Men sedan blir det mycket svårare, för min erfarenhet är att det nästan är omöjligt att på förhand säga hur skon är att simma med. Jag har testat en trailsko som uppfyllde alla initiala kriterier men som i vattnet agerade fallskärm. Men jag har också testat en traditionell löparsko som såg ut att kunna samla på sig vikt och vara lite klumpig, men som fungerade ypperligt både i vattnet i terrängen. Mitt råd är att om möjligt prova. På en sko fick jag klippa bort ett par cm av plösen för att minska motståndet i vattnet.

På frågan om man behöver strumpor så är det korta svaret ja! Jag har en kompis som kört ett långt swimrun utan, det var en jättedum idé. Jag kör med ullstrumpor, det fungerar utmärkt. De mer avancerade brukar köra med kompressionsstrumpor gärna med inlägg av exv liggunderlag för att ytterligare öka flytkraften. Det är så vanligt att jag antar att det bra men jag har inte testat själv.

De första åren experimenterades det rätt friskt med fenor. I takt med att resultaten uteblev så försvann nästan fenorna. Nu har det mha lite nya material och kunskaper kommit nya fenor som man klämmer på skorna nästan i farten. Priset på närmare 3000kr gör att åtminstone jag klassar in dom som överkurs.

Då vandrar vi uppåt och innan vi kommer till självklarheten våtdräkt så passerar vi dolmen. Om man inte har varit i simkretsar så fnissar man lite generat och undrar om det är något perverst som anspelas. Det är det absolut inte. Det är helt enkelt så att en dolme mellan benen gör att vattenläget blir bättre och man simmar fortare energieffektivare. Dolmen sätter man mha ett gummiband runt ena låret så att den enkelt går att vrida runt till utsidan av låret när man springer.

Så till våtdräkten som av säkerhetsskäl i många tävlingar är obligatorisk. Jag har fått kramp i benen i samband med simningen vid några tillfällen, då räcker flytkraften i våtdräkten för att hålla sig flytande i väntan på att det ska släppa. Om man använder sig av en bättre begagnad dräkt så rekommenderar jag att man klipper av den en bit ovanför knät. Man brukar inte frysa om den nedre delen av benen, men det är jobbigt med skavsåren i knävecken. Ärmarna går att klippa av eller ha kvar lite efter tycke och smak. Min nuvarande dräkt har “sleeves”, dvs löstagbara ärmar. De har som en gummirand på insidan för att den ska hålla sig kvar.  Jag tycker att det är en fördel med dragkedja fram. Men iom att man är två så brukar det lösa sig rätt bra även med ryggkedja. På anpassade swimrundräkter brukar det finnas visselpipa och något utvändigt fack för exv gel eller karta samt en ögla att fästa nästa bra pryl, nämligen linan. Lina är inte obligatoriskt men väldigt bra. Man använder sig av en ganska kort elastisk lina. Den är grym vid simningen och även användbar vid lättare löpning. Observera dock att det krävs en del träning för att bli bekväm och effektiv med lina. Ett tips är också att inte vara sammankopplade i samband med starten. Om man inte har förberedda dräkter tillverkar man det ganska enkelt av smala midjebälten och ett par karbinhakar.

När vi kommer till nacken så kan jag tipsa om vaselin eller någon annan typ av friktionshämmare, speciellt i samband med saltvatten. Det svider så skönt annars. Kan också med fördel användas i armhålor och skrev.

Paddlar rekommenderar jag men inte min fru. Dvs det kan vara bra men det är inte alls självklart. Om man inte orkar driva paddlarna förlorar man teknik och det blir långsammare. En stor fördel med paddlarna är dock att man kan skriva sträckorna på dom. Men det kan man också göra på den nummerväst man får av arrangören. Observera att västen oftast alltid måste bäras på.

Jag brukar använda glasögon anpassade för öppet vatten. Det har lite bredare synfält och är lite mjukare. Är det solsken så är det skönt med polariserade glas. Prova ut innan.

I öronen kör jag alltid med pluppar. Jag blir yr i huvudet annars. Det finns massor av varianter. Jag kör med fasta som har som vingar, min fru kör med kluttar som man formar och stoppar in. På huvudet använder man den simmössa som arrangören förser en med. Den är ofta av säkerhetsskäl i någon upplysande färg. Om det är kallt rekommenderar jag antingen en neoprenmössa under eller ytterligare en simmössa.

Det blir ju lite lösa saker när man springer. Glasögonen brukar jag stoppa i simmössan och bära på eller vid långa sträckor vira runt handleden. Många vänder glasen ut och in och drar upp dom i pannan. Öronplupparna lägger jag antingen i mössan eller i ärmen. Linan brukar jag ta i handen, men en del snurrar den runt midjan.  

Jag har säkert glömt en del, kommentera eller skicka ett mail om ni vill veta något mer.