I en stund av inspiration testade vi (jag och junior) ett för oss nytt frököpande. Vi har alltid lite för sent kommit på att det skulle vara roligt med lite sådd av tomater och kanske något annat. Det har utan undantag lett till att vi tagit bilen till närmaste blomsterträdgård, bygghandel eller stormarknad och tanklöst köpt på oss några påsar. Under några år har jag med stora öron lyssnat och imponerats av ett par jobbarkompisar som handlar det ena mer spännande än det andra och redogör för nya sorter. De handlar uteslutande över webben, ganska ofta från england. 

Med förra årets mentala framgång fortfarande i färskt minne så ville jag komma igång i god tid i år. Så i slutet av januari klickade vi runt och vips så hade vi en laddning påsar hemma. Tyvärr medgav inte tiden någon sådd innan sportlovet. Men idag tog jag och junior (utan gips) tag i krukorna och jorden och påtade lite. Det blev en sorterad mix av 6 olika tomatssorter, en osorterad mix av chilli, basilika och samlade frön från en gul chili samt röd spetspaprika. Förra årets succé med sallad, rödbetor och morötter är också inhandlade men av förklarliga snöskäl inte sådda än. 

Men allt som allt har vi ungefär 60st krukor som erbjuder daglig spänning de närmaste veckorna och månaderna. Det finns ju en del milstolpar som skänker en massa glädje och välmående. När den första gröna pricken sticker fram, när de riktiga bladen formas, första blomman, första kartet och givetvis första skörden, magi om du frågar mig!
Om det finns någon ekonomi i detta med att odla småskaligt själv? Tidigare år är det mycket tveksamt. Potatisen har nog räddat upp alla andra misslyckanden. Men även om förra årets tomater och paprikor bara nästa nådde break even så passerade sallad, morötter och rödbetor med råge. Timpenningen blir inte enorm, men det är faktiskt ganska rogivande, inspirerande och tillfredsställande att påta i landet. Se bara till att göra det kontinuerligt, kom ihåg tandborstmetoden…