Den som tror att det kommer en så där fin steg-för-steg-lista som löser all världens problem i strulande projekt kommer att bli besvikna. Dels är det lite tidigt att utvärdera resultatet än, dels tror jag att alla projekt som börjar krångla har sin egen sjukdomsbild. Det är alltså otroligt viktigt att ställa diagnosen innan man börjar med medicineringen. Och en felaktigt vald kur kan mycket väl få omvänd effekt. 

En annan anledning till varför man inte kan se min erfarenhet som en lista man kan följa och bocka av är att det till viss del handlar om timing. Vissa saker måste helt enkelt ske parallellt och ganska direkt. Det bästa fönstret till förändring har man första kvartalet, sedan måste man kunna påvisa förbättringar och effekter. 

En sak som jag omgående började förändra var språkbruket. En av de allvarligaste kommunikativa snedstegen var att återkommande ge varandra bajsmackor. Visst är inte alla uppgifter, actions eller problem de mest inspirerande, men att kalla dom bajsmackor ger ingen som helst positiv effekt. Det enda som händer är att man blir elak och med ett snett leende skickar skiten vidare. Det bildas sakta men säkert en kultur där det är coolare att skicka taskigheter än att ta ansvar. Jag valde att enträget istället prata i termer av framgångsfaktorer. Ja, jag vet att det är hög CBS-varning (Corporate BullShit) på det! Men det har faktiskt gett resultat. Men i likhet med att komma i tid till möten så vill det till att man föregår med gott exempel. Det innebar också att jag behövde ta hand om och agera på en del av de värsta surdegarna och sedan informera om framgången.

Det finns ytterligare två detaljer som jag jobbat hårt på. Exakta datum och “sköt dig själv och skit i andra”. Om det första är relativt självklar så kräver den andra lite mer förklaring. 

Det är alldeles för enkelt att prata i termer av leverans i samband med årsskiftet, i Q2, innan semestern eller i bästa fall i mars eller i alla fall vecka 10. Jag har valt att jobba med exakta datum och sedan antingen göra det som krävs eller minska scopet. ‘

Sköt dig själv och skit i andra! Spontant går det tvärt emot vad jag vill i ett projekt. Allt handlar ju om samarbete! Men det är inte samarbete detta handlar om utan blame game. Uttrycket i detta sammanhang handlar bara om att väcka individer och komma åt en diskussion och få något att prata om. Det var allt för enkelt att hitta exempel när ett delprojekt ägnade mer energi åt att peka på att ett annat delprojekt var senare och att de minsann behöver inleveranser därifrån än att bli klara själva eller faktiskt hjälpa till. Jag har också fått ägna en hel del kraft i att jobba med det vi har. Att ständigt påtala behovet av ytterligare resurser gör till slut att man hamnar i läget med att man har en illaluktande offerkofta på sig. Det är en situation som omfamnas av självbedrägeri. Det kan kännas rätt skönt att skylla på någon annan, man blir nästan ansvarslös. Men det som händer är att man till slut inte har några verktyg kvar, och ännu allvarligare nästa inga vänner kvar. Här jobbar jag fortfarande hårt. Nästa steg i språkbruk är att det smugit in sig ett munhuggande kring hur många timmar man jobbar eller det som antyds hur många timmar man inte jobbar. Jag struntar ärligt talat i hur många timmar mina kompisar jobbar. Jag är nästan bara intresserad av nyfikenheten, energin och engagemanget.