XXL till utvisningsbänken

XXL till utvisningsbänken

o, jag satte kaffet i vrångstrupen i söndags. Jag har ingen väl utarbetat etikstrategi kring mina investeringar eller i livet i övrigt, men jag brukar se mig som en utpräglad humanist som ser till människor lika värde och alla former av härskarbeteende är av ondo.

Så till XXL. Jag läste egentligen rubriken redan i lördags men tog inte så hårt på den. Att göra lite armhävningen på ett sportföretag känns ju inte så märkligt. När så söndagsmorgonen infann sig med lite tid i bagaget öppnade jag länken och blev rätt förvånad.

Att på ett systematiskt sätt jobba med bestraffningar och utpräglad tävlingshets är inget annat än penalism. Läs gärna i mediaflödet och skaffa er en egen uppfattning. Jag är klar med min. Jag kommer att ge den nya VD’n en tid att komma upp med relevanta förklaringar och åtgärder och inte bara bortförklaring och anklaganden. Tillsvidare blir det utvisningsbänken för XXL. Jag äger inga aktier i XXL men som sportfåne har det genom åren flyttats en hel del pengar från min plånbok till XXL’s. 
Ni som läste mitt inlägg om ”Reinventing organisations” känner fort till XXL som ett typiskt orange företag, där målstyrning och konkurrens (gemensam fiende) i en stark hierarki är framträdande egenskaper. 

Som chef och ledare är detta ett otroligt svårt område. Det kan i vissa fall vara små händelser, aktiviteter eller rutiner som till en början både varit roliga och motiverande men som med tiden blir fyllda av tvång, översittartaktiker och kulturell röta. Jag har varit med om att ta bort fredagsfika och inkilningstårta där det helt enkelt spårat ur. Generellt finns inga bättre tillfällen att sätta en kultur som vi nyanställningar, men det är också då man som ledare måste vara vaksam och välja faddrar med omsorg.

Sedan är det lätt att bara peka på chefer och ledare. Men det är otroligt viktigt att inse att vi alla är varandra arbetsmiljö. Jag tänker inte ta på mig äran av detta synsätt, jag har hämtat det från Pia Sundhage. Det glädjer mig stort när mitt företag har tagit till sig detta synsätt och monterat in det i vår arbetsmilöpolicy. Om jag har haft någon som helst påverkan på detta ska jag dock låta vara osagt. Det jag vill säga är att vi alla behöver ta hand om varandra och prata om hur vi uppfattar vår arbetsmiljö och på riktigt uppfattar stämningen och inte bara knyta näven i fickan men heller inte bara gnälla och skylla på andra. Tillsammans är vi starka och kan förändra.

Kommentarer är stängda.