Jag använder denna blogg bland annat för att lära mig något. Jag testar och känner efter hur det känns. Det viktigaste hittills har varit att inte läsa om, rätta, läsa om igen, grubbla, ändra, läsa om och eventuellt publicera eller mer troligt konstatera att det är för dåligt. Nu är det dags för nästa utmaning. Försöka sammanfatta Ultratri.se i ett kort blogginlägg.

Vad är då Ultratri.se? Vinnaren första året sammanfattade i “Ett episkt lidande genom ett idylliskt sommarsverige! Ett lopp som av och till kallas det tuffaste innehåller per definition en del smärta men lidandet är mer av filosofisk karaktär. Det går ganska fort att sammanfatta racet i siffror. Dag 1 består av 9km simning och 19mil cykel. Dag 2 är det bara 32mil cykel. Dag 3 har man ledsnat på cykeln och inleder med 23km löpning, svalkar av sig med 3km simning och spurtar sedan de sista 70km in mot målet. Det kan man också sammanfatta i ungefär 4 Vansbrosim, dryga 1½ Vätternrunda och ungefär 3 Lidingölopp. Det är lätt att förblindas av detta och visst kan man göra det för den fysiska utmaningen. Det är ett ganska naturligt steg efter ett klassikerår eller en Ironman. Träningen skiljer inte jättemycket åt och det kräver ungefär samma beslutskraft.

Det stannar verkligen inte bara med det. Det finns några fler ingredienser som gör att jag varmt kan rekommendera äventyret. Starten som inte liknar något annat jag upplevt i idrottssammanhang går faktiskt inte att beskriva med ord. Tillsammans med några konkurrenter står man och blickar in mot närmaste land som ligger 4500m bort. Gemensamt hittar man sakta ett landmärke på Malö. Där och då byggs banden till en resa i en bubbla som är magisk. Det blir som att alla, och då menar jag alla (arrangörer, funktionärer, support och medtävlande) skaffar sig ett gemensamt mål som säger att alla ska i mål på söndagkväll. Vi ska göra det tillsammans. Låt dig inte luras nu, det är en tävling! Det är en ärlig tävling. Upplevelsen att kliva upp ur vatten och trampa genom ett böljande landskap hela vägen in mot Huskvarna får mig att le bara jag skriver om det. Det som inte får mig att le är däremot den sista delen av dag 1. Upp för Klevaliden! Det måste upplevas för att kunna beskrivas. Höjdpunkten för dag 2 är nog om man får i sig något från Väderstads Bageri. Ånej, det finns så mycket att se och det kräver en del mental inställning för att klara av de eviga raksträckorna eller de knixiga backarna, men det är bra om det bara är en lång transport till Trosa Stadshotell och en möjlighet att fylla på depåerna och skaffa sig lite välbehövlig vila inför dag 3. Det är då det börjar! Eller egentligen börjar det efter det avsvalkande badet. Från Rangsta brygga blandas magisk löpning på Sörmlandsleden med långa asfaltsavsnitt genom Farsta och andra delar av södra Stockholm över Hammarbybacken. Så helt plötsligt är man inne i Rålambshovsparken och går i mål. Efter middag, prisutdelning och några mer eller mindre tårfyllda avsked bryts den magiska förtrollningen som byggts upp under 4 dagar. Men då vi fortfarande är en ganska liten skara som genomfört resan från kust till kust genom ett idylliskt sommarsverige så håller vi koll på varandra och fortsätter att heja och se vilka häftiga upptåg som hittas på.

Jag har deltagit som tävlande i två Ultratri.se och som lite funktion vid ytterligare 2 och som närvarande publik vid 1 tillfälle. Med de erfarenheterna ställer jag gärna upp och håller ett inspirations/informationsföredrag för en klubb eller företag med ett genuint intresse. Jag finns i Östergötland men kan kanske fixa en tur till södra sörmland, norra småland eller östra närke. Jag kan både prata om själva loppet eller vilka förberedelser som är mer eller mindre nödvändiga. Jag kan prata om mental inställning och en del erfarenheter kring det och vad man kan göra när det börjar tuffa till sig. Jag kan prata om hur stor skillnad det kan vara mellan två år. Jag kommer också att berätta om vikten av en väl fungerande support.Foto: Daniel Gual