Ja, där satt den! Junior gjorde en fantomlöpning. En fantastisk inställning hela vägen. Lite nervös och orolig innan, precis som det ska vara. När startsignalen ljuder går vi sakta mot startlinjen och när vi passerar försöker vi börja springa. Det går sådär. Det är ganska trångt och det är väl många som står långt fram som inte har kapacitet att hålla farten. De är dock positiva och glada. Värre är det med den samling idioter som placerat sig långt bak och sedan mer eller mindre springer över de som är i vägen. Men med de undantagen så var det väldigt trevlig stämning och faktiskt en hel del hejande.

Efter en väldigt långsam första kilometer (7:30) så glesnade det åtminstone lite så de korta påtvingade gångpauserna var all. Junior är helt oberörd men har lite svårt att hitta spårvalen vid en del omspringningar så jag får av och till springa före istf efter som annars passar bäst. I nerförbackarna släpper vi på rejält och börjar springa om massor av folk. Halvvägs har vi fått upp farten och både jag och junior har fått bra puls. Fru börjar tappa några meter, men hon är just nu maximalt nedtränad och absolut inte speedtränad.

Då släpper junioren handbromsen och det går fortare och fortare. Vi får ta en del långa yttersvängar för att hålla steget. Jag börjar känna mig smått ansträngd, en kilometer kvar. Det går ännu fortare. Junior ger sig inte men andningen börjar bli rejält tilltagen. Kommer har att orka? Jodå, det finns fortfarande lite gas kvar och när det är 500 kvar öppnar spjällen på vid gavel och jag får ta ut stegen nästan max. Över bron och 100m spurt och det är max för mig. Junior har gjort det fantastiskt! Klockan bråkar lite men med tanke på att sista 2,5 gick på under 5 så gick garanterat sista km på 4:15! Fru kommer in knappt 2min senare.

Lyckliga och glada tar vi emot medalj och vänder stegen hemåt. Lagen som fått sina picnic-kassar njuter i fulla drag i solen. I bilen gläds vi åt strömmen av gångare som fortfarande ringlar sig fram. Vi konstaterar också att det är en häftig breddtävling med alla kroppsformer och ambitioner.

På lördag är det Parkrun-premiär i Linköping! Kanske får jag sällskap igen.

Om det nu är någon som undrar så har det inte hänt något men Frihetskraft. Det har varit två kvällar med jobbaktiviteter plus att jag jobbar på att byta till en modernare plattform, förhoppningsvis klart i helgen.