Ibland undrar jag om vi inte ska kalla ideellt arbete för något annat. Visst är det ofta mycket engagemang, ansträngning och framförallt tid som åtgår vid ideellt arbete. Men betalningen sker sällan i pengar, och om det sker så är det i ganska ringa omfattning. Det förekommer ibland att någon tacksam förälder gör insamling som överlämnas med mycket hjärta och tacksamhet och i de fallen är gesten så mycket mer värd än det ekonomiska värdet.

När jag pratar om ideellt arbete så är det nästan uteslutande i idrottsammanhang, men jag är mycket väl medveten om det otroliga engagemang som läggs ner inom exv kulturella, miljö- och välgörenhetsorganisationer.

Ackumulerat har jag tjänat eller fått uppskattning till ett värde som tydligt understiger 10ksek och haft utgifter som snarare ligger på 10ggr mer. En hyffsat uppskattad gissning landar på att jag i snitt betalat minst en 10:a för varje ideell timme jag lagt ner och då pratar vi inget som har med försäljningar att göra. Jag har heller inte räknat med något som har med förlorad arbetsinkomst att göra.  

Om det nu inte är för att blir ekonomiskt rik som åtminstone jag ställer mina tjänster till förfogande inom den ideella världen så varför? Det enkla svaret är att se barn och för den delen även vuxna lära sig något och sedan lyckas med något. Den glädjen är obetalbar. Längs vägen stöter man på ett och annat bump och man får använda sig av en del beprövade ledarskapsknep men även öva sin kreativitet. I innebandylaget som jag är med och coachar jobbar vi väldigt målmedvetet positiv förstärkning när spelarna gör något bra. Självklart är det av och till direkt återmatning på direkt dåliga beteenden men annars jobbar vi med personlig återmatning lite vid sidan om när det rör situationer eller händelser som kan göras annorlunda och lite bättre, ganska ofta handlar det om ytterligare förståelse för hur spelsystem hänger ihop. Med tanke på att vi nästan tredubblat antalet spelare utan att göra någon kampanj så vill jag tro att vi lyckas ganska bra. I alla fall om man mäter på det sättet. Om det är mer ordinarie mätetal så har vi fortfarande ganska mycket att jobba på. Men om grabbarna fortsätter att utvecklas som de gjort i år så kommer vi att vinna SM-guld om sisådär 15 år.

Men en annan viktig del av belöningen är alla vänskapliga kontakter. Det är ganska många föräldrar som är med och hjälper till. Ibland är man ledare ibland står man i fiket och ibland är man “bara” hejarklack. Det är här som inställningen till ideellt “arbete” kommer in. Vill man likställa en dag som hamburgergrillare, matchvärd eller speaker med ett års straffarbete i de Sibiriska saltgruvorna så förstår jag att det blir jobbigt och tråkigt. För mig är det ett ypperligt lära känna föräldrarna bakom barnen lite bättre, kanske knyta lite bra kontakter eller bara få slänga käft lite grann under lite mindre allvarsamma stunder.

Å andra sidan så skänker det också någon form av ytterligare legitimitet att kalla det arbete och det beskriver hur svårt, krävande och pressande det kan vara. Så kanske är det ändå rätt, kom bara ihåg att glädjen är vår belöning, när det försvinner försvinner också kraften och viljan. Jag tror att det både blir billigare och bättre med ideellt arbete.I förra veckans inlägg om att tänka utan inte och sluta med så lämnade jag lite villrådigt en fråga till mig själv om att sluta stressa. När jag skriver detta inlägg kom jag på att jag hittade svaret för några år sedan i en spännande TedTalk. Då den har några år på nacken så är det säkert en del av er som sett Kelly McGonigals tal. Det är därför jag mår så himla bra av att stressa hem på fredagseftermiddagen för att hinna till träningen kl 16!