Idag tog jag mig förmånen att skjutsa min fru till årets absoluta höjdpunkt, Göta kanal run. Upplevelsen, eller löparäventyret som det marknadsförs som innebär att en grupp om ca 25 personer startar i Sjötorp och sedan springer ungefär ett marathon om dagen i fem dagar till hela gänget når Mem. Racet har en något annorlunda ansökningsprocess för att få en biljett. Ansökan består helt enkelt av något som man vill berätta om i ett Camp Talk inför övriga deltagare och funktionärer. Otroligt spännande.

Min fru fick det positiva beskedet i samband med Sandsjöbacka Trail i vintras och har sedan dess gjort sin hemläxa både löpar- och föredragsmässigt. Som grädde på moset blev hon också intervjuad av lokaltidningen. Hon är lite unik i grupperingen som i princip den enda deltagaren som avslöjats innan. På det hela taget försöker arrangörerna med en balansgång på slak lina för att bibehålla äventyr, överraskningsmoment  och en smula mystik men ändå nå ut till presumtiva deltagare och sponsorer. Jag tycker ändå att de lockas bra.

Vi kommer till Sjötorp i god tid och möts av två välkomnade arrangörer och lika många deltagare. Sakta börjar det droppa in deltagare efter deltagare. Det är en härlig mix av unga och några med lite mer rutin och erfarenhet, det är positivt nog jämn könsfördelning. Några ser väldigt snabba ut medan andra ser ut att komma njuta lite längre tid längs kanalbankarna. Men gemensamt är att alla uppvisar en väldigt positiv inställning och den där härliga beslutsamheten som ultralöpare gjort sig kända för.

Visst pågår det lite lätt skuggboxning eller försök att hitta på varandra, men väldigt fort infinner sig en skönt avslappnad stämning. När alla dykt upp och det är dags att vandra till panget för incheckning, goodie bag och middag. Jag inser att det är läge att hålla mig i utkanten av den fantastiska bubbla som håller på att skapas. Jag medger att jag både är avis men också otroligt glad över att min fru tagit chansen och verkligen vågat. 5 dygn framåt kommer vi att leva i någon form av parallella universum. Självklart kommer vi att höras av och jag kommer att ge mig ut och hela när de passerar våra hemtrakter. Men det är bara att acceptera att vi denna gång inte delar upplevelse från samma planhalva. Det blir en spännande upplevelse även för mig. Då som springer utan GPS så finns det inga pluppar att följa utan det blir nog bara en och annat kort rapport.

På bloggen kommer det eventuellt att komma något om upplevelsen, men jag kommer att respektera arrangörernas mystik och inte avslöja för mycket detaljer!