Nu pratar jag inte om stora utåtriktade PR-event utan de här lite mindre som vänder sig inåt för att peppa medarbetare. Jag har varit med på ett otal antal sådana och på vägen hem från tisdagens väldigt lyckade sammankomst så reflekterade jag lite över kännetecken på ett framgångsrikt evenemang. Visst är det trevligt med en bowlingkväll, en öl och middag efteråt. Visst är det människorna och de mer avslappnade samtalen som är det viktiga. Och visst är det snabbt och enkelt. Men det är också lite oengagerat och framförallt inget som etsar sig fast i minnet och som gruppen senare bygger styrka genom.

Det viktigaste för mig är ett personligt engagemang, självklart från arrangörer men lika viktigt från deltagare. Det roliga är att just en bowlingtillställning är just en sådan som jag kommer ihåg. Det som skiljer är just det personliga engagemanget. Denna gång var det en äldre gentleman som spelat bowling hela livet och älskade spelet av hela sitt hjärta. Det var som han bjöd hem till sitt bröllop.

En annan viktig ingrediens är att alla behöver hjälpa till och vara naturliga i sitt deltagande, i alla fall i delar av tilldragelsen. Det innebär dels att valet ibland får bli lite friare men också att det blir naturligt att bidra. Påfallande ofta har nästan helt oplanerad matlagning blivit en succé. Det finns liksom alltid någon som gillar att tända grillen, någon annan tycker att det är kul att duka, någon att fixa till en spännande sallad. Svårast brukar vara disken, men inte ens det brukar ställa till det nämnvärt.

Sedan får det gärna vara något som de stora flertalet inte är 100% bekanta med, eller för min del gärna något som är helt nytt gärna också i tävlingsformat. Men här måste jag vara extremt tydlig. Tävlingar och utmaningar passar långt ifrån alla. Man måste lägga ner möda på att alla bidrar. Ibland får man tona ner tävlingsmomentet, ibland får man lägga in alternativa vägar/uppgifter/möjligheter. Vid ett tillfälle hade vi ett ganska avancerat tävlingsmoment där lagen skulle bygga den bästa autonoma styrningen (baserat på arduino-microdatorer) till bilbanebilar (dvs förbudet att använda manuella kontrollerna). Då jag visste att detta inte passade alla så erbjöd jag ett gäng att spela in en reklamfilm för avdelningen istället. Kreativiteten visste inga gränser och filmen blev faktiskt användbar.   

Den sista och kanske viktigaste detaljen är att erbjuda begränsat med alkohol men mycket alkoholfria alternativ. Det får gärna uppfattas som relativt generöst och väl tilltaget med öl och vin till maten och till och med en avec till kaffet. Men låt det stanna där, det blir faktiskt inte roligare när efterfesten spårar ur.

Så vad erbjöd förra veckan för intressanta evenemang? Tisdagens två arrangörer (den ena föräldraledig) bjöd på radiostyrda bilar hos deras hemmaklubb, med träningskörning, tillhörande mek och sedan racing på riktigt (undertecknad var rätt kass och slogs ut redan i kvarten). Mellan träning och tävling intogs en hemmalagad buffé som flera av oss hjälpt till att åtminstone duka fram och plocka av. Till maten serverades vatten, läsk och alkoholfri öl. Det räckte då vi ändå var adrenalinstinna.

Onsdagskvällen innebar gemensam grillning och matlagning men framförallt en lagom oseriös ölprovning. Det som är mycket speciellt är att det i denna gruppering finns inte mindre än 4 st aktiva hemmabryggare och ytterligare ett par inaktiva. Mycket stolthet och glädje samt en massa spännande nördig kunskap.