Det är en otroligt intressant och intensiv tid vi lever i. Jag brukar normalt tänka och reflektera vad som händer men just nu rör det på sig ganska mycket så jag hinner inte med i den omfattning som jag skulle vilja. I huvudsak beror det på att jag fått en utmaning som heter duga på jobbet. Jag samlar på mig en del erfarenheter som jag kommer att skriva om senare. Men nu kommer det bara några tankar kring omvärlden. 

Jag misstänker att det inte undgått någon att resebyrån Vings ägare Thomas Cook gått i konkurs. Det måste krävas många år av misskötsel för att sänka ett företag med anor från 1841. Det blir sådana sanslösa siffror som florerar när ett sådant företag rämnar. Jag har sett siffror mellan 11 och 16 miljarder som saknas till ett specifikt datum, då undrar man ju hur mycket som göms när snön töar bort. 150 000 strandade resenärer som ska hem är liksom ingen liten operation! Det mest intressanta som jag gärna skulle gräva lite i är hur Thomas Cook satt mål och belönat ledningsfunktionerna. Av notiser att döma så ser det inte för vackert och långsiktigt ut, men förmodligen som hämtat ur någon modern amerikansk ledarskapslitteratur. 

Ett av mina tidigare observationsobjekt kom i veckan ut med en nyhet om de tar professionell pr-hjälp. XXL har anlitat pr-bolaget Zynk som specialiserat sig på företag i kris. Jag hoppas verkligen att de tagit hand om grundproblemet och att hjälpen “bara” handlar om att återställa ett förlorat förtroende lite fortare. Jag antar att det kommer att visa sig ganska snart. 

Brexit är nog det mest fascinerande politiska fenomen som existerat. Häromdagen frågade junior vad det innebar när Boris stängde ner parlamentet. Lite trevande försökte jag förklara med ord och exempel som ligger lite närmare. Det lät ungefär så här: “Det är som att vår stadsminister Stefan skulle bestämma att riksdagen som gemensamt bestämmer i Sverige helt plötsligt stänger och inte längre kan bestämma något. Och detta gör han för att han öär rädd för att riksdagen ska bestämma något som han inte vill”. Till och med en elva-åring utbrister: “Så får man väl inte göra!”. Nej, precis! Skärp er!

Några år äldre men lika klarsynt och extrem handlingskraftig är Greta! Heja Greta! Jag har fortfarande långt kvar till att göra allt jag skulle kunna göra och jag är inte ens i närheten av Gretas smått brutala inställning. Men inte ens hon kan göra allt rätt. Men hon försöker och det gör jag också. Ingen kan göra allt, men alla kan göra någonting. Och vi kan gör små någonting påfallande ofta, helt plötsligt har det blivit en vana. Men det är inte lätt med ledare som Trump och Bolsonaro. Skärp er!

Friidrotts-VM startar alldeles strax i Qatar. Normalt ser jag verkligen fram emot just friidrottsmästerskapen. Det är ändå något visst med de grenarna, det känns lite som de gamla grekerna. Min positiva inställning har smolkats av de eviga dopingdiskussionerna. Men jag väljer att se positivt på en sådan som Fanny Roos. Hon är flera meter efter de genomdopade östtyska och ryska kulstöterskorna men hon uppträder på ett sätt som gör att jag får tillbaka hoppet! Heja Fanny! Vad gäller arrangemanget i Qatar så känns det mycket olustigt hur man kan köpa sig till ett sådant evenemang. Nej, jag har inga bevis, men i min bok är det bedrövligt. Att tävlingarna riskerar att avgöras i extrem hetta har jag inte så mycket att invända emot. Det är en form av rättvisa. Friidrott är en utomhusidrott. Vissa är bra på att tävla i kyla, regn och rusk, andra i 20 grader, gråmulet och vindstilla, och några få i 45graders värme och snustorr luft. Vad som däremot är j-vligt (första svordomen på bloggen) långt från rättvist är hur man behandlar västerländska (och inhemska för den delen) kvinnor. Det är klart Marie Lehman själv ska få bestämma om hon ska ha shorts på sig eller inte! IAAF skärp er!