Swimrun 101 1(2)

Swimrun 101 1(2)

Jag inleder med att dechiffrera den kanske otydliga rubriken. Swimrun tycker jag är en himla härlig upplevelse som jag tänker rekommendera. Detta kommer att sker genom att jag i två avsnitt förklarar de mest basala grunderna. Stjärnklart? Inte det? Swimrun är alltså ämnet. 101 (uttalas One-o-One) och det kommer från de amerikanska universitetsstudiekatalogerna. Där använder man sig av koden 101 för att beskriva att det är en basal enkel introduktionskurs utan förkunskapskrav. 1(2) innebär att detta är den första delen av 2, men det visste ni redan:) I det första avsnittet kommer jag att förklara vad swimrun är och hur det går till. I nästa avsnitt går jag igenom min syn på utrustningen.

Som namnet på aktiviteten antyder så är det en blandning av löpning och simning. Till skillnad från exv triathlon så finns det i nuläget varken definierade distanser eller ens hur många sträckor av vardera grenen som ingår. Man växlar helt enkelt mellan löpning och simning. För mig är det en av de stora tjusningarna med sporten. Det är snart när omöjligt att jämföra olika race med varandra. Ibland är det långt och ibland är det sprint, ibland är det övervägande löpning och ibland gynnas goda simmare, ibland håller man på att frysa ihjäl på simningen och svettas sönder och samman på löpningen. Men det gemensamma i alla race och träningar jag genomfört är närheten till naturen och att det inte är tillrättalagt.

Historien bakom swimrun är faktiskt helt svensk. Den nu gällande version för Ö-till-ö säger ungefär så här: “– Det hela började med att jag, min bror Jesper Andersson och ett par kompisar satt på Seglarbaren, på Utö och snackade om hur det skulle vara att för egen maskin ta sig mellan öarna – från Utö till Sandhamn, berättar Mats Andersson.” . Skrönan pratar mer om fest, öl och ett vad eller en utmaning som inte gick att backa från. Jag misstänker att om man ska kalla något för världsmästerskap så måste man ståta med en seriös bakgrund. Tyvärr har jag aldrig fått chansen att delta i detta råhäftiga evenemang. Men jag har testat ett antal andra. Jag kan verkligen rekommendera LED.

Konceptet bygger vanligtvis på att man tävlar i par, men solo förekommer i en del kortare race eller träningar. Det är både en säkerhetsdetalj och en otrolig krydda att tävla i ett lag. Reglerna skiljer sig lite mellan olika tävlingar men de flesta har ett stipulerat maximalt avstånd mellan medlemmarna i ett lag på 10 meter. En del tävlingar har motsvarande även på löpningen men andra har det fritt.

Distanserna på delsträckorna skiftar väldigt mycket. Simsträckorna ligger på mellan 50m upp till ett par km. Löpningens motsvarighet är kanske 100m till en mil. Ö-till-ö har en monstersträcka på nästan en halvmara.  Det kortaste swimruns jag noterat har haft neremot 8 sträckor (dvs 4 av vardera) och de längsta knappt 50 sträckor. Många växlingar upp och ner från vattnet blir det! Ibland är det sandstrand, ibland klippor, ibland lera och vass, ibland bryggor och ibland blir det höga hopp från en kajkant. Jag tror tom att det förekommer att man får svinga sig i vattnet mha en lian. Ni har lätt att tänka er motsvarande uppstigning.

Som jag antydde tidigare är swimrun ofta väldigt nära naturen. Det är så otroligt häftigt men det gör också att det inte alltid finns linje i botten eller pilar i asfalten att följa. Oftast finns det hyffsade banmarkeringar men det förekommer också att man får anvisningar att det är fri väg till andra sidan ön eller att man får avvika max 15m från kustlinjen. I vissa lopp får man med sig en karta som säkerhet. Det är en del av tjusningen, det finns ett mått av spänning.

Om man vill ha ytterligare ett mått av spänning så har det de senaste åren börjat poppa upp något så coolt som Swimrunorientering, exv http://www.lostwaterrace.com/. Tyvärr har min dåliga höft gjort att jag inte testat konceptet än. Men nu börjar jag ana möjligheten igen!

Jag återkommer med en massa utrustning i nästa avsnitt men jag kan inte köra en 101 utan att svara på den vanligaste frågan. Hur gör man med skorna? Hur håller man de torra? Svaret är mycket enkelt, man håller dom inte torra. Man simmar med dom. I tidernas begynnelse förekom det att en del bytte till simfenor, men det är bara undantag idag. Det tar för mycket tid och vinsten är ringa, dessutom vill man ha benen fräscha till löpningen. Men mycket mer om utrustning i nästa avsnitt.

Kommentarer är stängda.