Sommarpratare

Sommarpratare

Jag kommer ihåg en fantastisk sommar, det måste ha varit andra hälften av 1980-talet, och jag hade ansvaret att klippa gräset och rensa ogräs på ett antal fastigheter i Gävle. Det var ett ensamt arbete men jag hade fått tag på en robust “liten” bärbar radio med hörlurar som gick att stoppa innanför hörselkåporna. Det var långt innan MP3 och Spotify. Walkmans och kassetter fanns förvisso men en sådan hade jag inte råd med. Men det gjorde inte så mycket, det fanns gott om bra radioprogram. Kanalvalet berodde till stor del på humöret, men strax innan 13 var det alltid P1 som gällde. Det blev något smått beroendeframkallande att låta mig överraskas av att någon för mig oftast okänd person berätta smått häpnadsväckande historier från livet. Några, som Herman Lindqvist, började läsa mycket mer av medan andra flimrade förbi som roliga parenteser. I mitt minne fanns det inga trista eller ointressanta personer. Jag inser att det är en lite rosa skimrande dröm. Under många år fortsatte jag att prioritera att försöka lyssna men det är inte så lätt med fasta tider och barn och arbete. Så sakta försvann nästan intresset och nyfikenheten. 

Lycka var när SR började streama. Jag har begåvats med kapaciteten att både kunna jobba (utveckla programvara) och lyssna på prat samtidigt, men sedan bytte jag arbetsuppgifter som gjorde att kombinationen helt enkelt inte fungerade längre (läs, för många möten). Under ganska många år har jag då pysslat med “cherry-picking”. Jag har valt några som jag verkligen är nyfiken på, eller som fått bra recensioner. Sedan har jag på nyfikenhet startat några andra, tyvärr lite för ofta med konsekvensen att jag slutat då det helt enkelt inte varit nog intressant.

I år har det så varit sämre än någonsin. Tills för någon dag sedan så hade jag inte lyssnat på ett enda sommarprat. Tiden har helt enkelt inte funnits, jag ligger dessutom massor efter på de få poddar jag följer och jag har inte ens läst klart en enda av de böcker som jag köpt inför semestern. Det är absolut inget synd om mig, snarare tvärtom, jag har fyllt dagarna med massor av roliga och intressanta aktiviteter. Men det kanske är läge att skaffa ett par schyssta lurar till cykelpendlingen:) Nåväl, ända sedan jag började nosa på Serneke i vintras när de började rumstrera med mitt vintersmultronställe så har jag funnit Ola väldigt spännande. Jag blev heller inte besviken på hans prat. Snarare inspirerad! Jag hoppas att han lyckas med en del av sina samhällsbyggnadsplaner. 

Nu är sommarpratsbollen i rullning och det finns åtminstone 10 till som jag verkligen vill lyssna på! Kanske är det till och med den starkaste laguppställningen på flera år!

3 reaktioner till “Sommarpratare

  1. Det verkar ju jättebra! Själv har jag beställt två plastkassar, modell större än Ikeas, för att samla ihop ”häckskräpet”! De får plats i bakluckan! Eftersom jag inte har någon dragkrok på bil, kan jag inte ha något släp efter! Och eftersom jag säkert är jättedålig på att hantera ett släp efter bilen, så är det bara bra!! Skulle jag absolut behöva ett släp, får jag väl hyra både chaufför med bil och släp😜! Konstigt att häcken växer så mycket, men bara vissa plantor! 😘

    1. Det fungerar säkert jättebra med några robusta kassar. Jag ser många på återvinningen som kör på det sättet! Men att köra släp är inte så krångligt som det kan verka,men en förutsättning är naturligtvis en krok!

  2. Fick tips av nya grannen. De hade skickat efter stor plastkassar för trädgårdsavfall för 99:- st, på wexthuset sverige ab! Fick hjälp av dem att last på ”mitt” häckskräp på deras kärra, för de skulle köra iväg det!

Kommentarer är stängda.

Kommentarer är stängda.