Nej det är inte någon felaktig särskrivning det är snarare ett sätt att reflektera över hur vi hanterar vår tid under sommarperioden. Det är lite grann som att vi tänker sommar och sedan tar vi en paus och låter tankarna vindla iväg och till slut tänka tid igen. 

Jag har inte riktigt tänkt på det tidigare men nu när jag försöker att sammanfatta mina tankar och förmedla dom i bloggskrifter så blir det väldigt tydligt att sommartider skiljer så från resterande månader. Jag prioriterar helt enkelt inte skrivandet i samma grad, men jag märker också så att jag inte läser lika flitigt som jag brukar. Det märks också tydligt på trafiken på bloggen som gått ner. Jag ser väldigt positivt på detta. Det innebär att många lever upp och verkligen tar vara på det som erbjuds och förhoppningsvis gör mer av det som de verkligen tycker om. Men det leder mig också in på de fortsatta tankarna kring vad jag verkligen vill göra och självklart hur många andra som förmodligen sitter med motsvarande tankar eller bara omedvetet smålider.

Under några fantastiska dagar hos en par nya kompisar stiftade vi bekantskap med en för oss ny morgonrutin. De gick upp i skaplig tid på morgonen (dvs varken tidigt eller sent utan precis så där så att kroppen vilat ut och huvudet börjar vakna till liv), drack en kopp te och sedan snörade på sig löparskor respektive cykelbyxor. En halvtimme timme senare så sammanstrålade de och svalkade av sig i den närliggande havsviken innan dagen fortsatte men med frukosten. Det känns som en dröm att ha det som vardagsrutin. Jag vet att det finns personer som startar dagen med en tidig promenad eller ett uppmjukande Yogapass. Jag tänker att det vore en väldigt skön start på dagen men också att det helst inte ska gå ut över resten av den träning jag vill göra. Jag placerar drömmen i en komihågfack och koncentrerar mig på det enklare och mer konkreta jag vill göra just nu. När jobbet drar igång så startar dagen, efter frukost,  med milen elcyklande, det blir skönt.