Salutogenes

Salutogenes

För ganska många år sedan ramlade jag över ett begrepp, en historia och en teori som under en kort tid hamnade i mitt medvetande men sedan ramlade ur. Kanske förstod jag inte sambanden kanske var det lite för enkelt och trivialt eller så hade jag inte plattformen eller behoven att genomföra en förändring. Jag vet egentligen inte varför den poppade upp igen men när jag i ett virrigt inlägg om studenters frihet så drog jag en frågande slutsats, kan det vara så att: upplevelsen av frihet är frihet. Jag tänker så här, jag lever i ett fritt demokratiskt land med yttrande- och religionsfrihet, jag jobbar på en arbetsplats som erbjuder flextid och att jag får ha önskemål (som nästan alltid går igenom) om semestrar och jag lever i en familj som månar om att försöka tillfredsställa allas intressen. Och ändå har jag inte riktigt känslan av frihet.

Så vad var det jag ramlade över? KASAM! Eller känsla av sammanhang som uppfanns av Aaron Antonovsky, professor i medicinsk sociologi. Jag tar mig friheten att klippa in en text som ett citat från denna sida där det också finns lite mer information.

“Den amerikanskfödde sociologen Aaron Antonovsky var under större delen av sitt liv verksam i Israel. Där studerade han bl.a. hälsotillståndet hos kvinnor som hade överlevt Förintelsen. Han fann att många av dem var vid god hälsa, och utvecklade en teori som försökte förklara hur det kunde förhålla sig på detta sätt. Denna teori fokuserar på begreppet salutogenes, som ungefär betyder ”hälsans ursprung”. Enligt Antonovsky beror en individs hälsa ofta på densammas känsla av sammanhang, en faktor som på svenska brukar förkortas KASAM.

Enligt Antonovsky avgör känslan av sammanhang hur en individ klarar av stressituationer, och detta är i sin tur avgörande för hälsotillståndet. Det finns naturligtvis andra faktorer som också påverkar hälsan, som rökning, alkoholkonsumtion och miljögifter, och det var heller inte någonting som Antonovsky förnekade. Men när det gällde den psykiska hälsan, så fanns det skillnader som troligen bara kunde förklaras med hur kvinnorna hade bearbetat sina upplevelser.

Ingen person är enligt Antonovsky någonsin 100 % sjuk eller frisk, utan alla människor befinner sig hela tiden någonstans mellan sjuk och frisk. Graden av friskhet bestäms av KASAM, som i sin tur är uppbyggt av tre delar:

Begriplighet, alltså känslan av att det som händer i världen, både inom och utanför individen, är begripligt, strukturerat och går att förutse.

Hanterbarhet, vilket här innebär att de resurser som de händelser som sker i omgivningen kräver finns tillgängliga.

Meningsfullhet i livet, vilket man upplever om det känns som de utmaningar man möter är värda att engagera sig i.

Det går att mäta graden av KASAM. Höga värden indikerar att en individ har en förmåga att hantera utmaningar av olika typ, och därmed också har en bättre hälsa. De tre delarna ska inte ses som separata storheter, utan det är i samspelet mellan dem som KASAM skapas. Enligt Antonovsky själv var det dock meningsfullheten som var allra viktigast. En person som upplever att livet är meningsfullt kommer att kämpa på i tuffa situationer, även i situationer som det är oklart hur man bör handskas med.”

En av de intressanta angreppssätten som Antonovsky tog till var salutogenes som betyder “hälsans orsaker” som står i bjärt kontrast till den mycket vanligare patogenes (sjukdomsorsaker). Jag är inte i närheten av Aarons tankekraft men jag har funderat lite kring kraften i att tänka mer på vad man vill istället för att rabbla en massa som man inte vill. Min känsla är att det är lättare att komma rättare i beståndsdelarna som Antonovsky identifierat genom att fokusera på vad man vill och vad man kan påverka.

Jag har sedan många år varit väldigt förtjust i Pia Sundhages bok “Spela på bästa fot”. Det handlar enkelt uttryckt om att identifiera dina medspelares starka sidor och använda dig i största möjligaste mån av dom. Det man gör är för det första att man inser att man är en aktiv del av den andre personens arbetsmiljö och möjlighet till framgång, men också för det andra markerar att jag har noterat dig och dina styrkor och det är meningsfullt för det gör oss bättre.  

Jag vill på intet sätt likställa det enorma lidande som kvinnorna i koncentrationslägrena upplevde med det regelverk kring arbetsmiljö som håller på att växa fram. Men faktum är att jag tror att om vi skulle kunna vända på tankesätten och leta efter hur arbetsplatser med väldigt få arbetsplatsolyckor och stressrelaterade sjukdomar fungerar så är jag rätt säker på att vi hittar väldigt mycket självbestämmande, transparens och glädje som leder till att man finner arbetet meningsfullt och därmed har lätt att måna inte bara om sig själv utan sina arbetskamrater. Nu tror inte att jag kommer att hitta någon som egentligen säger emot begriplighet och hanterbarhet heller. Men det här handlar om grundläggande värderingar och handlingar i vardagen, hela tiden.

Min och mina medarbetares situation är minst sagt utmanande och det är många som får toppbetyg i engagemang men det vill ändå inte riktigt lossna. Jag har jobbat med några väldigt enkla saker de senaste månaderna (läs: kom i tid), men det är dags för mig att skicka in Antonovskys tre storheter i medvetandet och inte glömma bort samspelet. Exakt hur vet jag inte men imorgon kör vi!  

Aron Antonovsky har också skrivit en bok om ämnet, “Hälsans mysterium”. Tyvärr har jag inte läst den men det kanske är något för semestern!

Kommentarer är stängda.