Naturligtvis lite beroende på vart i landet man bor så kommer inte detta som någon större överraskning. Den brukar så där lömskt smyga sig på. Från någon köldknäpp sent i augusti över någon härlig Britt-sommar så den helt plötsligt där utan att jag noterat det. Jag minns alltid somrar som varma och fyllda med sol och blåa himlar, vinterdagar är gnistrande vita också fyllda med sol och blåa himlar och våren som klär om världen från brunt till grönt bjuder också på sol och blåa himlar. Men hösten är bara grå och regnig möjligen med inslag av murrig kyla som inte går att komma undan. Jag vet, det finns underbara höstdagar med all världen vackra färgkombinationer och den friska, klara, höga luften är underbar och visst finns det sol och blå himmel, det är bara att jag måste koncentrera mig och vara konstruktiv när jag rotar runt i minnet.  

I veckan hände det något som jag någonstans hoppas ger mig en förnyad och förhoppningsvis bättre inställning. Nu kanske ni tror att det är min nyåterfunna (el-)cykelpendling som hjälp mina sinnen på traven. Visst har kalla händer och öronsnibbar samt rosiga kinder påkallat höstens uppmärksamhet och visst har mörkret gjort sig påmint alltför tidigt om kvällarna. Men det var något helt annat som låg bakom mitt uppvaknande. 

Sedan flera månader tillbaka har jag haft som morgonrutin att toffla ut i trädgården och skörda diverse frukter och grönsaker till morgonjuicen. Men i torsdags plockade jag det sista äpplet från träden, och iom att jag, delvis pga usel äppelsäsong, varit väldigt duktig med att fallfrukt så var det verkligen det sista. Lite sorgset men också en tydlig punkt för reflektion. Det är något verkligen extra och speciellt med att plocka äpplen från träd i den egna trädgården. Min personliga favorit är Åkerö! I år gav faktiskt det nya trädet mer än det tappert kämpande åldrande trädet. Jag misstänker att det satsar på revansch nästa år. Gammal är äldst:) 

Så vad hände mer med mina projekt? Största positiva överraskningen var salladen! Pinsamt och en smula arrogant mot plantorna kan tyckas så har jag ingen aning om vilken sallad det var, mer än någon form av plocksallad. Jag har aldrig ätit så mycket sallad i hela mitt liv. Vi åt så det sprutade ut ur öronen under 3 hela månaders tid, och vi kunde ha fortsatt ett tag till. Tyvärr missade vi lite och huvudena gick i blom. Med lite fantasi så plockar vi fortfarande primörer! 

Potatisen som jag uppenbarligen missade att kupa ordentligt levererade trots en bunt gröna också knölar så vi fortfarande har till husbehovet (som inte är så stort). 

Morötter och rödbetor förgyller fortfarande frukostarna och kommer så att göra ytterligare ett antal veckor. Jag var ju inte så noggrann med gallringen så det kommer upp väldigt många roliga morötter. Inte optimalt om man vill maximera skörden men om talspråket att ett skratt förlänger livet så har jag lagt ett antal dagar denna sommar! 

Tomaterna har äntligen börjat mogna. Mmmm. Det är som barnen konstaterade, är det så här tomater ska smaka? Nästa år ska jag börja jättetidigt och ha några olika faser! 

Paprikorna börjar rodna men det kommer knappast att ens motsvara frökostnaden. Men det har varit fina plantor! 

Till sist har jag påbörjat nästa säsong genom att skörda frön från ringblommorna! 

Det blir en bra sommar 2020!