Göta kanal run, dag 3: Hemmabana

Göta kanal run, dag 3: Hemmabana

I den mån man kan prata om hemmabana i samband med ungefär 21 mils löpning längs en kanal så är dag 3 och starten av dag 4 verkligen vår hemmabana. Jag nämnde tidigare att det ingår en viss nivå av mystik och hemlighetsmakeri från arrangörernas sida. Det är säkert praktiskt och tom bra för gruppen men det gör det odugligt svårt för nära och kära som vill kunna ansluta och heja en smula. I ett modernt kommunikationssamhälle kan det inte vara omöjligt att förse omgivningen med lite basdata. Jag och juniorerna tänkte ansluta och heja vid ett par tre ställen inkl målet, men vid sovdags dagen innan svävade jag fortfarande i ovisshet kring framförallt någon form av tider. Vägen efter Borensberg kunde jag gissa:) Även om det är som att världen står still när man är i bubblan så är det verkligen inte så för oss som är utanför, jag lovar det är snarare tvärtom att den spinner lite fortare.

Varför låter jag så kritisk? Därför att jag tycker att det är så j-la kul att fara runt och heja och jag vet hur mycket energi man får av att det är någon utanför som engagerar sig och hejar.

Det måste vara långa dagar för min fru hade skickat ett SMS med information i ungefär samma veva som John Blund vispade lite sömnsand i min ögon så vi fixade en snabb planering på morgonen.

I med en tidig lunch (hemmagjorda köttbullar, mm) och iväg. Stora junior hade tältat med klassen så tröttheten medgav bara cykling, men lilla junior och jag bytte om till löparkläder. Planen var att ansluta en kvart tjugo minuter eller i alla fall max en halvtimme innan beräknad ankomsttid och springa/cykla mot raceriktningen. Pss hinner man heja på fler och dessutom få några fler minuter med de man månar mest. Efter lite trassel att hitta banan och heja på mormor och morfar som också anlutit så tuffar vi iväg. Vi pratar lite med en av arrangörerna och möter snart de första tre som ser löjligt lätta ut, i alla fall med tanke på att de avverkat ungefär 10 mil de senaste dagarna. En ensam löpare trippar också lätt förbi. Redan inser vi att det är mycket glädje i spåret för det är high-5 som gäller. En grupp om 4 passerar och sedan några ensamma och så ser vi ett steg vi känner igen! Det känns så otroligt bra!

En salt puss i farten så fångar vi upp gällande hastighet. Jag tittar och lyssnar efter dåliga symptom men allt är bra. Självklart ska det vara slitet. Men ingen hälta och ingen ansträngd andning. Det ska kännas och till och med börja göra ont, det tillhör spelet. Men så länge man själv bestämmer när man ska gå och när man vill springa så går det i allmänhet väldigt bra. I det här läget måste man vara lite finkänslig i sin bedömning som anhörig. Peppa för att hitta en bra mental boost, men undvik att driva upp tempot.

Vips är vi framme vid stationen och de löpande får en energität överraskning och som bonus övergår det lätta välkomna regnet till åska och skyfall. En av deltagarna står skrattande i duschen och konstaterar att badet några 100m tidigare inte hade behövts. Efter lite tvekan så ger löparna sig iväg och vi packar ihop våra saker och drar vidare.

Regnet drar bort och vi upprepar konceptet. Det blir några fina kilometrar med juniorerna och hejande på ungefär samma konstellationer som tidigare. Glädjande ser vi att fru har sällskap med en kompis. Vi bjuds in och trots att himlen åter öppnar sig så blir det superroliga kilometrar tillbaka till bilen. Då lilla junior fryser åker vi till målet i Ljungsbro och blir kvar i bilen ganska länge innan vi springer och möter de sista knappa 2km. Fru är sliten och det tar emot en del så det blir mycket promenad och ganska lite löpning. Men det är smart för hon går väldigt fort och det är mer än 8mil kvar att springa och i Stjärnorpsskogarna kommer lårmusklerna att behövas.

Kanalbåt som passerar en rullbro med centimetrar till godo

Vi hjälper till med lite “tvätt och bädd” innan vi lämnar gänget i bubblan. Jag hoppas att vi bidragit med något men vi är också glada över att få vara med lite grann och känna på stämningen.

Vi ruschar hem, stora junior och svärföräldrar via stallet och jag med lilla junior via affären. Grilla egna hamburgare och fixa till en snabb rabarberpaj stå på middagsmenyn. Vi skördar också några salladsblad. Vi njuter i den fina sommarsolen. En bra dag helt enkelt.    

En reaktion till “Göta kanal run, dag 3: Hemmabana

  1. Ojojoj vilket äventyr hon håller på med! Här i Örebro var det ett riktigt åskväder som höll på flera timmar! Hoppas ni inte hade det lika hemskt! Nu är mer än halva sträckan gjord, jag blir alldeles matt i kroppen när jag tänker på hur långt hon springer🥰🌧

Kommentarer är stängda.

Kommentarer är stängda.