Dubbdäck och simdrömmar

Dubbdäck och simdrömmar

En underbar söndagmorgon! Några grader kallt, lite nysnö och framförallt en sol som ger en bländande blå himmel. Valet mellan två timmar på trainern i källaren eller på mountainbiken blir helt plötsligt väldigt enkelt. Jag är glad över att den positiva känslan äntligen tagit överhanden över den lilla krasch-risken. Jag har “sprungit” mina stigar några gånger och konstaterat att det ramlat ner lite träd så det skulle behövas lite service för att få flyt hela vägen. Jag umgicks med tanken att ta med mig såg och yxa i ryggsäcken och fixa. Det är lite meckigt med de verktyg jag har. I slutändan blir det inte så rolig cykling. Jag väljer att bara cykla och flytta fram underhållet en tid till. Turen är magisk, det är något speciellt att cykla i skogen när det precis slagit om från + till -. Ljudeffekterna av is som brister är inget annat än örongodis.

Lika roligt blir det inte när jag kommer in på stigområdet som ligger lite längre bort. Jag möts av en skylt som proklamerar vildsvinsjakt. Jag tvekar lite innan jag åker in. Jag ser nya hästspår i snön så jag tänker att de har säkert bra koll. Snart möter jag en jägare som inte riktigt känner till området men pekar in en riktning som jag kan undvika. Dessutom är det en tid till jakten ska starta så om jag lägger på en rem så är det ingen risk. Med livet som insats trampar jag glatt vidare. Snart ser jag något oroväckande, ett nytt hygge. Me not like! Jag försöker hitta mina stigar i virrvarret av hjulspår och grenar. Det är svinjobbigt att åka i de djupa spåren och det är snart när omöjligt att navigera. Till slut inser jag att spåret jag följt borde leda mig rakt in i jaktområdet. Nu vet jag dock var jag är så jag väljer att bära cykeln 100m genom ett område med tät sly. Tillbaks på banan bara för att några minuter senare komma till en ny del av hygget, men nu hittar jag rätt stig ganska snart. De mörka tankarna om hyggen och förstörelse skingras snart av glädjen att få utforska igen och kanske lägga lite nya stigar.

Jag vinglar vidare och hittar ner till vår närmaste simsjö. Jag tar en kort paus och blickar ut över den isfria sjön. Snart är det dags för utepremiär i våtdräkten. Att simma ute och inne är ur upplevelsesynpunkt ungefär som att jämföra valen på morgonen, trainer i källare eller MTB ute! Blir det bara 10 grader så är valet enkelt! Snart är det dubbdäck av och våtdräkt på, jag längtar.

Dagens bästa går i min blogg till Mona Brorsson. Det hon gör på de första 3 skjutningarna och 4 varven är magnifikt och hon bjuder på en spänning och underhållning som går utanpå det mesta. Att hon missar 4 i sista stå är inget annat än mänskligt och trist för hennes del. Men det hon presterar i intervjun efteråt är helt övermänskligt! Hur man kan vara så konstruktiv och positiv i den avgrund av besvikelse som bubblar inom henne? Självklart befinner hon sig i ett lag där hon är 100% trygg, men hon måste också ha personliga egenskaper som gå utanpå det mesta. Heja Mona!

Kommentarer är stängda.