Commuting highway

Commuting highway

Ända sedan mitten av 90-talet har Linköping försökt att marknadsföra sig som en cykelstad. Jag ska erkänna att jag under de senaste 15 åren inte cyklat speciellt mycket i staden och framförallt inte pendlat. Men jag kan ändå säga så mycket att det krävs mer än att sätta upp lite högteknologiska farthinder för bilarna i samband med det enda rödlyse som merparten av studenterna passerar. Jag vet att jag är lite elak, men många av initiativen som genomförts har snarare handlat om att försvåra för bilismen snarare än att förenkla för cyklisterna. Vilket i många fall tyvärr också försvårar för cyklisterna. Visst har det byggts en del nya cykelbanor men de präglas lite för ofta av att krångla till det för cyklisterna för att säkra upp farliga korsningar. Personligen har jag svårt att se hur krångel för att få ner farten reducerar riskerna i någon nämnvärd omfattning. Nu blir det en rad svängar med små marginaler som tar bort en hel del av uppmärksamheten på trafiken. 

Jag inser att jag låter lite gnällig, men i praktiken har det gjorts en massa bra saker. Det har byggts ett antal leder som dessutom håller hög klass på vintern. Det sker genom saltning/sockring och ffa sopning. Många av dessa nya leder har också fått riktigt modern och snygg belysning. Det är alltid roligt att se hur mycket dessa “cykel”-banor används. Mängder med gångare, joggare, rullskridsko- och rullskideåkare samt naturligtvis strida strömmar av cyklister. Men, bra kan som sagt bli bättre. Förutom ovanstående invändningar så har vägarna in mot och genom stan varit sorgliga. Men så helt plötsligt så kommer det en liten nysatsning. De kallar det en cykellänk. Den går från Ryd (studentområdet) ner till stan. Som återfödd pendlare tycker jag att den är fantastisk. Bred och välmålad. Inga konstigheter. Väl skild från övriga trafikanter. Endast ett rödlyse. Dessutom en hel del roliga utsmyckningar längs vägen. Me like! Tyvärr så tar den mig inte ens halva sträckan. Det är så trixigt att ta sig till starten och leder sedan till en massa gatsten så fru tar hellre en annan väg som leder till en massa rödlysen och smala passager men också en väldigt fin sträcka längs ån. 

Men om jag lägger vägarna åt sidan och känner efter hur det är att pendla med elcykel istället för att köra bil? 

  • Jag klarar av att cykla på en så låg ansträngningsnivå att jag inte blir svettig!
  • Jag är väsentligt mer närvarande och medveten om min omgivning. Jag tillåter helt enkelt mer av mina sinnen att vara vakna! 
  • Jag har lätt att känna lugn och ro i sinnet! Tom de gånger som jag behöver stanna vid något rödlyse.
  • Jag har lätt för att genomföra den mer intensiva träning som är en viktig del av mitt liv! 
  • Det tar 5-10 minuter längre tid. 
  • Det är lite pyssel med stöldskyddsproceduren. Trots det är jag inte 100% bekväm med det. Att det ska vara så svårt att skilja på mitt och ditt.

På det hela taget så summerar det till stor övervikt för att pendla med elcykel istf bil. Och då har jag inte ens tagit med ekonomi och miljö i kalkylen. 

Jag funderar lite på om jag ska försöka mig på att formulera ett mål. 3×500! Dvs minst 500mil elcykel, max 500mil bil och minst 500mil motionscyklande under det närmaste knappa 11 månaderna. För att det ska gå ihop sig så väljer jag att inte räkna med familjesemesterbilresor och tjänsteresor.

Kommentarer är stängda.