Att arbeta till 75 – en bra början

Att arbeta till 75 – en bra början

Jag läste en bitvis svidande kritisk krönika i Expressen om att vår tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt skrivit en “rapport” som kräver att pensionsåldern ska höjas till 75år. Det inleds i stil med att, vem är han att uttala sig i en sådan fråga. Han har ju sitt på det torra och gör väl inget vettigt längre. Det var med de glasögonen som jag ändå klämde “rapporten”. Och mycket riktigt lät jag mig provoceras redan av inledningen:

“När Karl Lagerfeld gick ur tiden i februari 2019 vid en ålder av 85 år är det inte bara för hans insats som stilbildande ikon för modehuset Chanel som han bör bli ihågkommen. Han levde dessutom till sina sista dagar efter sin egen devis; om jag inte jobbar så kommer jag att dö. Lagerfeld var in i det sista aktivt förvärvsarbetande. “

Från Wikipedia kan man läsa följande om förvärvsarbete: “Förvärvsarbete (även lönearbete eller yrkesarbete) är ett socioekonomiskt begrepp som beskriver förhållandet mellan en arbetare och en arbetsgivare, där den anställda arbetaren genom ett avtal förbinder sig att sälja sin arbetskraft till arbetsgivaren.”. Jag tror inte att Lagerfelt såg sig själv som förvärvsarbetare. Jag tror heller inte att han så sitt arbete som ett arbete som det stora flertalet ser det. Det är som att säga att Foppa förvärvsarbetade i Colorado.

Nåväl jag är av naturen både lite tjurskallig och nyfiken så jag fortsatte att läsa. Jag vet inte om mina nya FIRE-glasögon gjorde att jag hade lättare att förstå vad Fredrik egentligen verkade mena. Givetvis handlar det till en del om samhällets finanser men det gömmer sig också mycket förtroende för människor och vår kapacitet att förändra och anpassa oss och låta oss våga följa ett engagemang och en vilja. Det handlar också om att anpassa arbetsmarknaden och synen på vad man kan och vill bidra med och varför. Han lämnar också en ganska kritisk bild kring hur man fostras i att stå ut på många av dagens arbetsplatser och att man kanske inte längre tar fysiskt slut utan framförallt mentalt.

Jag är övertygad om att många skulle må bra av att släppa tryggheten och göra ett sent karriärbyte och hitta en ny gnista. Kan man dessutom göra det men en relativ ekonomisk trygghet så blir nog allting mycket enklare och roligare.

Vi kommer att hitta de mest attraktiva företagen där vi arbetstagare hela tiden lär oss något och kan hitta nya vägar i livet. Jag tror också att fler kommer att ställa krav på företagen när det kommer till socialt och ekologiskt ansvar, eller kanske enklare uttryckt ett ansvar för ett hållbart samhälle.

Jag tänker inte beskriva mycket mer av rapporten, den är på 26 sidor och är lättläst, närmast som en lång krönika.

Oavsett vem man väljer att tro på eller “följa” så är det otroligt spännande att läsa en text med olika glasögon på. Det borde jag göra oftare!

Kommentarer är stängda.